Grattis Grabben – du har vunnit alla ultralopp du ställt upp i. En är ju som bekant ingen gÃ¥ng – men 2 gÃ¥nger mÃ¥ste väl ses som en vana?
Jag var lite orolig när klockan var runt 16.00. DÃ¥ var han sjukt trött och gjorde inte mÃ¥nga knop. Men vi kom pÃ¥ att det fanns GT-tabletter (Enervit tror jag att det är?)  i pÃ¥sen sÃ¥ jag gav honom en halv sÃ¥dan en gÃ¥ng i kvarten fram tills mÃ¥l. Och när det var drygt en timme kvar sÃ¥ började han pinna pÃ¥ igen. När han väl sprang sÃ¥ höll han samma fina fart som alltid – och samma fina steg ocksÃ¥. Men som sagt, han sprang ju inte hela tiden.
Hans egen race story kommer nog upp pÃ¥ bloggen inom en snar framtid. Sedan fÃ¥r vi väl se om han gör som han sa nÃ¥gonstans där efter halva loppet och sadlar om till 100-meterslöpare…
Ultralöpning är ingen populär publiksport direkt…
Precis som väderrapporten utlovade så öppnade sig himlen mot slutet. Grabben sprang så snabbt så han blev suddig!
