Jag checkade ut relativt tidigt från kontoret och snörade på mig mina turpjäxor. Jag köpte nya (mina första) turskidor sent i höstas men har ju bara åkt på dem en gång; en kvällstur till Vita renen i Edsåsdalen.

Det känns som att turskidåkning är njutaråkning så jag satte på mig underställ och skalpjagg och förberedde mig inte på att bli särskilt svettig – till skillnad från när jag åker längd. Då är det är tighta funktionsplagg som gäller, ungefär som när man springer.

Det var mysigt att skida runt i maklig takt på fjället i någon timma och se solen gå ner i ett rosa moln och känna mörkret sänka sig – och knäppa på pannlampan och stänga in sig i sin egna bubbla. Det var en annan typ av power hour än det cykelpass jag var på igår ikväll på SATS Åre. Då handlade det mer om mjölksyra, svett och urdruckna vattenflaskor.