Att leva riktigt liv på en turistort är lite märkligt ändå. Jag har reflekterat över det många gånger. Hur jag kan gå från jobbet och trilla in på en spelning med några av våra största artister, utan att boka biljett eller stå särskilt mycket i kö. Eller hur jag kan vakna och dra på mig skidkläderna och åka upp i skidliften en helt vanlig tisdagsmorgon precis som andra stiger på tunnelbanan. Eller hur jag promenerar över isen hem från jobbet. Eller hur de flesta andra jag möter på byn alltid har semester eller är på konferens – och det kännetecknas oftast människor som är långt från sin vardag och nästan alltid på bra humör. Eller hur jag i en by med typ 1500 bofasta invånare ändå är mitt i landets mest restaurangtäta ställe. Knasigt, knäppt och kul.

Jag har bott såhär i snudd på fyra år – och även drygt ett år för lite drygt tio år sedan när jag säsongade i Kanada. Men då var det ett annat typ av liv; med minimalt med pengar på fickan och hemmafester istället för utedrinkar.

I förmiddags kom min sambo upp och efter jobbet gick vi till Vinbaren i Åre som är ett av mina favoritställen för en härlig kväll med både bra mat, bra service – och bra vin.

Vi tog en skål i champagne för att fira en lyckad lägenhetsförsäljning och en bra jobbvecka. Sedan plockade vi in de rätter som vi tyckte lockade mest från menyn som byttes igår och som består av rätter i mittimellanstorlek som man väljer flera av (tips: tre brukar vara lagom). När vi är på Vinbaren blir vi alltid kvar i timmar för vi trivs så bra och vill liksom aldrig gå hem. Men till slut gjorde vi det ändå. Och ute möttes vi av världens snöfall som lagt sig i decimeterdrivor.