Jag skriver ju ibland om björn – och att jag vill se en. Inte när jag springer stig i skogen i Hälsingland kanske – men gärna på lagom avstånd någon annan gång. När jag springer så har jag oftast ljud med mig – på högsta volym på telefonen. Cyklar du mtb (t.ex. i Alfta i Hälsingland) rekommenderas sådana där björnbjällror som man kan köpa specifikt för cykel. Det finns en hel del björn där ute samtidigt som extremt få faktiskt ser björn. Och precis som alltid med vilda djur så är björnen mer rädd för oss än vi för dem och så vidare.

Men häromdagen fick jag i alla fall se en björn på nära håll.

Jag verkar ha glömt bort att jag sett björn förut. När jag bodde i Whistler fanns där rätt mycket björn i området och framåt vårvintern kunde vi peka upp mot backen och se dem en bit bort. De bor i cykelparken om somrarna men till skillnad mot här så finns ingen björnrädsla i Whistler. De är mest ”en cool grej”. Nämn björn här i Sverige och vi blir livrädda vid blotta tanken.

Tillbaks till björnen jag såg på E4 mellan Hagsta och Gävle.

Ja precis, E4!

Jag körde från Åre i torsdags eftermiddag och svängde på E4:an vid Tönnebro. Det var sent och gles trafik. Jag lyssnade på pod så som jag alltid gör men den avbröts av ett märkligt trafikmeddelande om vilt på vägen bara några kilometer från där jag var. Rösten avslutade med att det är ”ett stort vilt”. Jag tänkte genast på älg men funderade inte mer på varför rösten faktiskt inte sa älg, förrän jag såg en polisbil med blåljus på vägen och kort därefter en stackars springande björn som sprang söderut på motsatt körfält.

Just här är det växlande 2 och 1 körfält och björnen sprang från polisbilen (som stod i norrgående riktning) och var på väg över i mitt körfält. Den var rätt så liten och såg stressad ut. Lätt fradga runt munnen och liksom bråttom iväg fastän jag i bilen förstod att den inte skulle komma någonstans eftersom det sitter viltstaket på båda sidor om E4.

Just där och då var det bara björnen och jag och inga andra bilar och även om jag bara såg den en kort sekund så kommer jag ihåg precis hur den såg ut. Liten och hjälplös. Jag hoppas det gick bra för den till slut; och jag förstod varför de sa vilt på radion och av samma anledning undrar jag om de skrev ”viltvårdare” på nyheterna via Twitter och inte jägare.

Mötet med björnen påminde mig om att när vi var i Sydafrika så sprang det en tjur lös på motorvägen när vi åkte mot flygplatsen sent en eftermiddag. man är med om mycket i livet – både stora och små saker.

Jag kom fram till Stockholm någon timme efter midnatt och åkte först en vända till min lägenhet på Kungsholmen och hämtade en grej och tog en vända med Hazel innan jag körde mot Östermalm och mina föräldrars lägenhet där vi är i helgen.

Igår fyllde min mamma år och vi hade grillkväll på deras balkong. Jag hade en överlag väldigt peppig dag och lunchade med en före detta kollega, hade en härlig podinspelning som gav mig massor med energi innan jag var förbi Ullis på Puder och fixade mina ögonfransar – som jag gjort varje månad i typ fem år.

Och idag är det lördag och jag är ännu mer pepp eftersom jag ändrat i min deklaration med några uppgifter jag glömt, fixat bokföring och stängt ner min enskilda firma som bara hängt med helt inaktivt de senaste åren men som ändå gett mig huvudvärk eftersom jag ändå ska rapportera grejer till Skatteverket vilket jag aldrig gör i tid eftersom det är min sämsta gren i livet.

Jag var nyss en långsväng på Djugården och älskade varje steg jag tog. Det är de små sakerna i livet som gör det.  #fonfcop om du lyssnat på Alex och Sigges senaste. Fast inte som instabild då – utan livet självt.