Jag har velat åka till Antibes och Cap d’Antibes cirka hur länge som helst; förmodligen sedan jag såg bilder på någon blogg för många år sedan. Jag såg framför mig ljumma dagar, ett turkost hav, karga klippor, små gränder och fransk mat. Det var med höga förväntningar vi åkte till Antibes och Cap d’Antibes häromdagen – och efter att ha varit där kan jag nöjt avslöja att Antibes var lika bra som jag hoppades!
Antibes är namnet på själva ”staden” som ligger cirka två mil från Nice. Cap d’Antibes är halvön som sticker ut strax bortom Antibes. I närheten ligger också Juan-Les-Pins som är en klassisk badort och de tre ställena flyter ihop lite tycker jag.
Häng med när vi åkte till Antibes och Cap d’Antibes!
Det som är märkvärdigt med själva staden Antibes är den gamla delen med små gränder och jättemånga caféer och restauranger. Vi tog en kaffe på ett ställe och runt hörnet hittade jag den här drömvyn komplett med palmer och kläder på tork!
Jag hade läst om matmarknaden i Antibes, Marche Provencal, som byter skepnad ju längre dagen lider. Från mat till konst till restaurangyta typ. Det hade varit så roligt att köpa ostar och oliver och en massa annat härligt, men det gjorde vi inte av tråkigt praktiska skäl – som att inte särskilt mycket mår bra av att ligga i en solvarm bil eller att det är svårt att flyga hem med chevré som är så god att den typ smälter i munnen. Men såhär såg det ut i alla fall, bland lavendel och biffiga tomater:
Vi promenerade vidare bland gator och gränder och gjorde några stopp i små butiker, och hittade en sandstrand genom en glugg.
Sedan gick vi ut till hamnen där en av pirerna fått namnet ”Le quai des millionnaires” – det som låg där kan inte kategoriseras som varken båt eller yacht. Kanske färja? De var lite tråkiga att kolla på så vi höll oss bland detta – som ser flådigt ut på bild, men som i jämförelse med ”Le quai des millionnaires” var rena roddbåtarna:
Efter allt det där blev vi hungriga så det blev långlunch på ett ställe precis invid muren till den gamla delen av Antibes. De vita dukarna, de uppdukade rostflaskorna och solskenet bjöd in till moules frites! Maten var god men servicen lite långsamt så vi blev kvar där i två timmar. När det börjat krypa så sakteliga i benen så åkte vi vidare men – såhär såg den härliga lunchen i alla fall ut. Vi avslutade med en helt tokgrym chokladmousse som dessvärre inte hamnade på någon bild.
Vi tog bilen vidare mot Cap d’Antibes och parkerade vid Plague Garoupe som ligger precis där Chemin de la Garoupe tar slut. Precis vid stranden börjar en magnifik strandpromenad som går bland lummiga träd och karga klippor och som var en av den här resans absolut bästa grejer. Det var soligt men rätt så blåsigt och det turkosa havet skummade mot klipporna. Totalt tar promenaden typ två timmar att gå (kanske inte om man har bråttom men vem har det när man helst vill fota utsikter hela tiden på grund av så himla, himla vacker värld runt omkring!!) och bjuder på naturliga trappor, vackert stenbelagd stig och lite stenigheter.
Kolla här bara:
