Jag har roligt och jag är lycklig men jag är samtidigt lite trött i själen. Det där grumliga som ligger som ett filter någonstans inne i kroppen. Idag var jag dessutom på något märkligt sätt sjuk. Jag blir så sällan sjuk så det ger mig alltid en konstig känsla. Jag är heller sällan sen till möten eller dubbelbokar mig, och när jag gjorde det för två veckor sedan var jag i chock över mig själv.

Perioder som dessa gör man bäst i att lägga alla borden åt sidan för att bara låta sig vara. Alltså på riktigt verkligen skita i ”jag borde träna” eller vad det nu kan vara och göra sköna saker.

De senaste dagarna har jag bara gjort lugna grejer. Att vara helt still är sällan den bästa lösningen så antalet steg har hamnat på runt 15 000 per dag. Vilket är ungefär vad jag hamnar på när jag inte har hund och därmed inte går så mycket men kanske tar en löprunda på 7 km eller så.

Det fascinerar mig fortfarande att det ger så många steg att ha en hund, och ändå har jag haft Hazel i över ett år nu – även om hon inte alltid är med mig!