Jag hoppade till när jag lyssnade på P1 häromdagen. En forskare och professor i nationalekonomi som tittat på samband mellan sjukfrånvaro och typ av arbetsgivare sa att resultatet visar att ”de som har bättre hälsa och är mer ambitiösa hamnar i privat verksamhet”. Klippet finns att lyssna på här – 1 timme, 28 minuter och 50 sekunder in i programmet.
Hälsa på jobbet är hett och jag kan rekommendera att lyssna på nystartade podden Health for wealth om hållbar hälsa på jobbet. I det första avsnittet intervjuar man VD:n på Cygni – de är IT-bolaget som utsetts till Europas bästa arbetsplats och som gör saker och ting lite annorlunda. De har en intressant filosofi om att inte sätta budgetmål för konsultcheferna; ja inte så många mål alls faktiskt. VD:n menar att när man sätter mål så lockar man folk att bara jobba mot målen – vilket inte alltid är optimalt för företagets bästa.
I P1-programmet intervjuar man en kvinna som jobbar inom vården med erfarenhet från både offentlig och privat sektor. Hon menar att det är svårt att påverka sin situation som offentligt anställd – medan hon har en högre känsla av att äga sin tid på ett privat företag eftersom hon kan påverka mycket mer och har närmre till beslutsfattande chef.
Och så poängterar forskaren och nationalekonomen Mårten Palme återigen det där jag hoppar till på:
de som har bättre hälsa och är mer ambitiösa hamnar i privat verksamhet.
Och han menar att på så sätts förstärks ytterligare skillnaderna i sjukfrånvaro – den är mycket högre i offentlig verksamhet. Från studierna som gjorts menar han att det uppstår lokala kulturer och skillnader hur accepterat sjukfrånvaro är på jobbet.
Kvinnan som jobbar inom vården säger ”alla känner ansvar” och syftar på sin privata vårdgivare, och hon menar att därför vill man vara på jobbet – eftersom man som anställd är delaktig.
Just sammanhang, gemenskap och delaktighet är något som också Cygnis VD beskriver som etta av företagets strategier.
Jag har aldrig jobbat i offentlig verksamhet så jag vet inte hur det är. De flesta av mina arbeten och frilansuppdrag har varit på vinstdrivande företag – förutom ett. Och jag fascineras över hur företagskulturen var på det undantaget. Såklart fanns det budgetar och liknande, men det var som att det inte spelade någon roll om inte människor gjorde sitt jobb eller om jättemånga var sjukskrivna. Det fanns ingen som på riktigt ifrågasatte kostnader och ineffektivitet. Och jag tyckte att det var så himla märkligt – det förlamade ju hela verksamheten och skapade ett eländigt tillstånd hos personalen.
Det finns ungefär tusen olika tankar som väcks hos mig med just detta radioprogram som katalysator. Lyssna på programmet (som bara några minuter långt)! Vilka tankar väcks hos dig?
