Klockan var 23.00 och ute var det -10. Då snörade jag på mig mina Icebugs och bestämde mig för de där tre backintervallerna som skulle bli den tredje luckan i min träningsjulkalender.

Jag funderade faktiskt på att strunta i det, men ibland handlar det bara om att bestämma sig. Jag frågade mig om jag är en lat person och kom fram till att nä det vill jag inte vara. Så då var jag inte det. Det är rätt så enkelt ändå.

Vår serpentinbacke är glashal och där finns många däckspår som visar på lång bromssträcka som slutar i en uppskottad snöhög. Att springa med dubb kändes tryggt.

Det var kallt att ställa sig utanför dörren, men sedan blir kroppen varm. Och efter ett tag ville jag dra av mig vantarna… det är en skön känsla det där, när man tränat sig varm i kylan!

Backen jag tränade i har jag använt för mina backintervaller förut, såhär har det sett ut då:

> Rullande backintervaller (20 min)

> Andra backintervaller jag sprang snudd inpå natten

> Här är en bit av backen!

Lite tidigare på kvällen låg jag i knädjup snö på en myr och tittade upp mot stjärnhimlen. Någonstans mellan det, mina backintervaller och en timmes promenad imorse så samlade jag tydligen ihop nästan 20 000 steg. Och jag som trott att jag knappt gjort något idag?

Åre by kl 23.00 en torsdag