Igår eftermiddag följde jag med en annan Sara upp på fjället; vi letade efter det där magiska gulden som finns där ute just nu: hjortron! Hjortron växer på blöta myrar eller i gränslandet mellan myr och det torra lite högre upp. De har börjat mogna precis nu, även om de förmodligen är allra bäst om några dagar.

Att plocka blåbär och hjortron och kantareller hör till de där härliga grejerna jag är dålig på. Jag har för dåligt tålamod och tröttnar snabbt. Dessutom blir jag galen på mygg och knott och spindelväv. Men, det var en härlig tur på fjället och det var faktiskt kul att plocka hjortron – dessutom i trevligt sällskap.

Grejen med hjortron är att se de små rackarna. Det är väl lite som med svamp tänker jag? Men, ser man ett litet guldigt bär där nere på myren så ser man snart fler.

Nu återstår att se vad jag ska göra med mina två-tre deciliter med hjortron. Kanske äter jag det till bananpannkaka som Sara föreslog, eller till glass – eller min favoritkombination som mormor gör: lax och hjortron!

Efter vår tur på fjället slog vi oss ner vid Ullån och badade fötterna. Vi satt där en bra stund i solen och hade det allmänt bra, så som man ska ha det en fin onsdagseftermiddag.