Dagens väder alltså. Det är som att värmen sköljer över Stockholm. Mina vita ben har burit mig förbi knökfulla uteserveringar hela dagen och solen lockar fram skrattet ur bröstkorgen.

Det finns så mycket att längta efter!

Jag fyller så sakteliga min Spotify med låtar som får mig att le. Som häromdagen när jag promenerade hem längs med Norr Mälarstrand i min ensamhet långt efter midnatt. Vinden piskade de lummiga träden men det doftade av allt det gröna som sjuder.

Jordgubbsplantornas försiktiga knoppar som sakta men nyfiket avslöjar sig en efter en i landet uppe i Hälsingland. Och det stora växthuset som tydligen kom fram idag. Ringblommorna ska få pryda min sallad och min jordgubbstårta i sommar.

Löpturerna i tunn t-shirt i sommarnatten. Antingen med sällskap av sol eller i friskt sommarregn. Mil efter mil som jag samlar inför mitt marathon. Asfalt och stig. Ensam och med sällskap. Alltid med ett starkt hjärta och en kropp som tackar mig för rörelse.

Stunderna med kaffekoppen som får följa med ut i grönskan. Att sitta en stund och blunda på balkongen eller på en filt i gräset. Morgon, kväll och middag. Hemma eller på utflykt. Att faktiskt ta sig den tiden.

Det finns så mycket att längta efter. Och det börjar precis nu. Den här dagen vittnar om det.