Jag öppnade nyss ytterdörren till mitt hem här i Stockholm. Jag stod och betraktade det en stund, och funderade på om det speglade mig. Jag tror absolut att där vi bor, är och verkar visar en gnutta av vem vi är och jag har så svårt att förstå att allt det här svartvita är jag. Men jag trivs ju här så kanske är det så ändå.

Och jag trivs i Åre där känslan är en annan med fjällvärldens bekväma compact living (fastän jag har både sovrum och två gästrum) och jag trivs i Halmstad som ser ut som här i Stockholm fast lite mer tvärtom. Ännu ljusare, ännu vitare – och istället för svart så bryts det vita av med ek – och med stora fönster som ger maximalt med ljusinsläpp.

Allting är skinande blankt hemma hos mig just nu, för Rent08 har precis varit här och nästan varje gång så kommer jag lägligt nog hem precis när de har lämnat.

Det enda som fattas just (läs: fattades nyss – det är som ni ser åtgärdat nedan) nu är en generös blomsterprakt mitt i lägenheten. Åre är fantastiskt och allt det där men en sak som inte finns i samma utsträckning i mitt fjällparadis  är gudomliga snittblommor.

Jag är inte så inredningsintresserad, men jag gillar när mitt hem verkligen lever upp. När man kliver innanför dörren och man känner att här vill man vara en stund för här är det mysigt och innerligt och här bor det massor med kärlek.

Här i Stockholm har jag länge funderat på att kakla hela köksväggen och kanske göra sovrummet mörkt eftersom det är så himla ljust i alla fall. Och i Halmstad har jag tänkt att jag kanske skulle inreda mer i skimrande metaller och pastell.

Oftast slutar det med att jag köper ett doftljus och är lite nöjd så. Byredo Bibliotheque är min stående favorit.