Mellan allt jobbande tog jag och Linda dryga timmens skidåkning som paus på lunchrasten. Hon hade fjällromantiska drömmar om hur det skulle vara, men det blev nog inte riktigt så. För egen del var det rätt många dagar sedan jag åkte alpint, så det var härligt att komma ut igen. Man är nästan ensam i backarna och har i princip hela berget för sig själv. Aprillyx!

Nere i byn är det vår och på Draklanda kan jag ibland stanna till och kolla på skärmflygsfolket som övar och har sig. Snart har isen släppt på riktigt också, och redan nu springer Hazel i vattnet och hämtar pinnar.

Jag grämer mig lite över att skidsäsongen är över, och jag också i år inte åkt riktigt lika mycket som jag tänkt mig. Men det får vara som det är.