Träningsglädje

Visst vet ni att det finns en ny löpartidning på hyllan sedan en tid tillbaka? Anna skrev om den häromdagen och nu gör jag det – för kolla in detta! (alternativt detta)

Det är på tiden att löpartrenden ynglar av sig i form av fler tidningar. I Spring finns det plats för mer svenskt material och sajten är snabb med nyheter. Det är rapporter från lopp och personligheter.

Just nu får du tre nummer för 99 kr och det tycker jag att du ska haka på; inte för att jag fått betalt för att säga det (för det har jag inte) – men för att jag vill heja fram tidningen till framgång, modiga initiativ ska belönas! Tidningen finns också i appen Readly för den som vill läsa den där istället.

Här tipsar jag om min bästa runda i fjällen och apropå att springa i fjäll så kommer Markus Torgeby (som bor här i skogarna) ut med boken ”Löparens hjärta” inom kort. Om du är i Åre under påsken så kan du ta en sväng hit för releasefest. Lyssna på Träningsglädje TALKS, avsnittet som heter ”Ensamhet” från den 14 juli 2014 för att höra en av Torgebys eminenta krönikor från tidningen Åre idag.

Motivation är inte något man får, det är något man förtjänar.

Jag har aldrig riktigt förstått det där citatet. Jag har vridit och vänt på det och liksom aldrig förstått vad som menas. Plus det ger ingen gratisbiljett heller så känns som ett rätt jobbigt citat i allmänhet. Genvägar är ju som bekant rätt så härliga (när de funkar).

Men idag så fattar jag. Efter gårdagens kvalitetspass så är jag extremt pepp på vad den här dagen ska föra med sig. Det pirrar fortfarande i benen när jag tänker på gårdagens kilometrar i kvällsmörker och det är ju lite löjligt egentligen; jag gjorde ju en mil i löparskor senast i helgen och håller på med äventyr och upptåg mest hela tiden.

Det går inte att ta miste på att det är kvaliteten som jag saknar. Inte kvaliteten på äventyr men däremot kvaliteten på strukturen och minutrarna och pulszonerna. De behöver inte ta över hela mitt träningsliv; men jag är glad att de får ta lite mer plats.

Och nu när jag besegrade första tröskeln så fick motivationen mat. Jag skapade den.

 Kläder // Craft. Glasögon // Bliz (mina allra snyggaste).

Det finns trösklar och så finns det trösklar. Och jag har upplevt två av dem ikväll, fast den ena har jag redan glömt bort.

Tröskeln att resa mig från soffan och byta tröttmössan mot en annan mössa med reflexer var rätt hög men till slut kom jag iväg. Redan när jag hörde första tonerna av uppvärmningslåten hade jag glömt den där första tröskeln och det var dags för den andra; mjölksyratröskeln.

Jag hade planerat för långa intervaller strax under tröskeln. 2 stycken på 10 minuter. Det är mitt första längre intervallpass på länge, den senaste tiden har jag mest kört korta backintervaller.

Mina förberedelser var bokstavligt talat minutiösa och istället för att kolla klockan hela tiden hade jag gjort en spellista som stämde nästan exakt med intervall- och vilotiden.

Kvällen var kall och klar och jag hade vinterkläderna på. Plus reflexväst såklart. Och pulsklocka på armen. 174 slag visade den nästan konstant under intervallerna, vilket är min tröskelpuls – eller en bit under min tröskelpuls en dag då dagsformen är stark. Känslan från att ligga där runt tröskeln är kittlande. Inte bokstavligt just då och där, men nu efteråt. Det spritter i kroppen och jag känner mig liksom både pigg och trött. Men mest pigg. Som om kroppen är full med bus som hoppar och studsar i bomull. En himla härlig känsla alltså!

Nu får man gå och duscha med en lyxig och dyr duschcréme, eller hur! Det är jag värd.