Träningsglädje

Jag åkte två pass längdskidåkning förra veckan; en gång skejt och en gång klassiskt och jag är så himla nöjd överlag med att jag såg till att unna mig saker. Saker som i härliga träningsupplevelser. Därför kör jag en repris på unna-mig-temat även denna vecka!

På min planering står längdskidåkning, yinyoga, distanslöpning, backträning, styrketräning och cykling. Längdåkningen blir först ut för idag kommer jag att åka med Atomic och Salomon som har anordnat en pressresa hit till Åre på temat ”cross country fit”.

Vi började redan igår kväll med middag på Tottebo hela gänget. Snöflingorna dalade utanför fönstret och det bjöds på god mat och roliga samtal.

Cross country fit handlar om helhet – allt det där du får genom längdskidåkning. Kondition, styrka och upplevelse. Typ alla de saker som jag tycker att en riktigt bra och rolig träningsform ska innehålla. Jag älskar dessutom detta pressmeddelande där det uttalat står att man får ut bra träning även utan fulländad teknik. Jag tycker det känns lite härligt, skit samma hur du åker eller hur snabbt det går. Ut och njut bara!

Det är något särskilt med att vara ute i naturen. Jag hör hur klyshigt det låter men det är sant. Allt det man går och grubblar på suddas liksom ut där i spåret bland granar och fjällbjörkar. Pulsen dunkar högt i tinningarna i uppförsbackarna men hjärtat tar glädjeskutt när det går lätt utför och när solen charmar ovanför trädtopparna. Tystnaden som spelar skönt i öronen och snön som gnistrar bländvitt. Där, i spåret, är livet gött – oavsett hur bra eller dålig längdåkare man är.

Okej, det kan finnas ett problem med den där fantasibilden jag nyss målat upp. Tänk om man vallat fel. Då svär man sig runt kilometrarna i spåret och har långt till den harmoniska känslan i kroppen. Det är därför jag är nyfiken på de nya vallningsfria skidorna Atomic Skintec och Salomon RC Skin som jag ser fram emot att testa. Det vore ju skönt att aldrig behöva oroa sig för hur skidföret kan tänkas vara.

 Atomic skin tech – vallningsfri skida

Jag har precis lämnat av min bror på Åre Östersunds flygplats efter en helg som tärt rejält på mitt sömnkonto. Det har inte varit mycket till fest, förutom en rackarns trevlig lördagskväll på Capo på Åregården med gudomlig mat och en riktig fullträff till Amarone, men det har varit sena kvällar med klippning och redigering och tidiga morgnar för att fånga rätt ljus.

Mellan allt det där haffade jag honom ett slag för att spela in en podd och snacka bilder och foto, och det blev avsnitt 49 av Träningsglädje TALKS som ligger ute nu. Hur knäpper man snyggare bilder? Vad är bästa tipsen när man fotar med en iPhone och hur funkar det här med systemkamera egentligen? In och lyssna! Och har du en fråga rörande film och foto oavsett om det handlar om utrustning eller hur man ska göra och tänka så ask away! Vi kommer köra en follow up med frågor och svar!

Själva filmen från Åre kommer upp inom kort. Jag tycker den blev himla fin och ser fram emot att höra vad du tycker! Tills dess vill jag gärna veta hur du önskar att jag firar mitt femtionde podavsnitt? Jag har förstått att man måste vänta till nummer 100 innan man fyller Globen…

SkiStar Åre sponsrar detta avsnitt av Träningsglädje TALKS. Kolla in här för alla kul event som händer i Åre i vinter. När kommer du upp?

I torsdags kväll samlades ett gäng på Houdini i Åre för att för egen maskin ta sig upp till Vita Renen i Edsåsdalen. Jag och Pernilla gick med snöskor och de flesta andra tog turskidor eller valde att gå randonné. Mörkret hade lagt sig flera timmar innan så när vi parkerade vid Köjagården i Edsåsdalen tog vi på oss pannlamporna och började gå uppför skidbacken. Där liften slutade lade sig kvällen som ett kompakt mörker runt omkring oss och det var bara ljudet från snöskorna mot snön och ljuskäglorna från lamporna. Eftersom det gick uppför i runt 4 km, inte alltid jättebrant men ändå, fick terrängen styra konversationen. Ibland var det helt tyst, förutom knarrandet från snön.

Uppe på fjället lyste ljusen från fönstren på Vita Renen. Det knastrade i den öppna spisen och det var som att öppna dörren till några årtionden bakåt i tiden. Det var gemytligt och härligt och snart blev vi serverade mat och dricka. Aldrig har väl vattnet smakat så gott som just då, eller en tallrik renskav varit så smakrik.

Någon timme senare promenerade vi neråt igen. Då hade man förvisso önskat ha skidor under fötterna men istället blev det en lätt promenad i nedförsbacke – och mer prat än när vi gick uppför. På några ställen såg vi färska spår av älg som promenerat framför oss och hade det bara varit ljust hade vi säkert sett hur den stod och tittade på oss. Istället drogs våra blickar mot en stjärnklar och stilla himmel.

Det var en klart värd torsdagskväll. Är du i Åre ska du hålla utkik på Houdini Åre på Facebook för fler kvällsarrangemang. Dessutom ska du passa på att tolka upp till Vita Renen eller ta dig dit för egen kraft. Vill du gå med snöskor så kan du hyra på Rent-a-plagg, annars funkar turskidor fint.