Det har blivit nÃ¥gra kortare löpturer i helgen. TvÃ¥ stycken pÃ¥ 15-20 minuter. Inte sÃ¥ mycket att hurra för kan man tycka, men faktiskt – 4000 steg. SÃ¥ jag säger hurra ändÃ¥. Det är lätt att bli förblindad när man läser om vad alla gör. Mina triathlonvänner cyklar till exempel 12 mil eller sÃ¥ som standard och det är lätt att tycka att ens egna runda pÃ¥ runt 30 km inte är sÃ¥ mycket att ha. Men det är klart det är. För vem tränar du för?
Dig själv såklart.
15 minuter i löparskorna är bättre än inga alls. Det blev en sen lördagsjogg och en inte så himla tidig morgonjogg idag. Drygt 10 minusgrader och rätt kraftig vind på det, med en köldeffekt på någonstans mellan -20 och -25 grader. Det bet i kinderna.
När mörkret lagt sig knäppte jag pÃ¥ skejtskidorna och begav mig ut pÃ¥ sjön. Jag hann ramla tvÃ¥ gÃ¥nger innan jag förstod att jag Ã¥kte ömsom pÃ¥ hÃ¥rd och snabb skare – och sträv snö som blÃ¥st och lagt sig pÃ¥ isen. Inte konstigt att skidorna drog iväg sÃ¥ att jag hamnade i bakvikt dÃ¥ och dÃ¥.
Det krävs mycket tid på de där skejtskidorna innan jag lär mig. Jag hann åka rätt långt över isen och när det går bra så går det bra. När det går skit så går det skit. Men det spelar inte så stor roll faktiskt. Vem åker jag för?
Mig själv såklart.
 En annan gÃ¥ng – en annan dag.
