Det har blivit några kortare löpturer i helgen. Två stycken på 15-20 minuter. Inte så mycket att hurra för kan man tycka, men faktiskt – 4000 steg. Så jag säger hurra ändå. Det är lätt att bli förblindad när man läser om vad alla gör. Mina triathlonvänner cyklar till exempel 12 mil eller så som standard och det är lätt att tycka att ens egna runda på runt 30 km inte är så mycket att ha. Men det är klart det är. För vem tränar du för?

Dig själv såklart.

15 minuter i löparskorna är bättre än inga alls. Det blev en sen lördagsjogg och en inte så himla tidig morgonjogg idag. Drygt 10 minusgrader och rätt kraftig vind på det, med en köldeffekt på någonstans mellan -20 och -25 grader. Det bet i kinderna.

När mörkret lagt sig knäppte jag på skejtskidorna och begav mig ut på sjön. Jag hann ramla två gånger innan jag förstod att jag åkte ömsom på hård och snabb skare – och sträv snö som blåst och lagt sig på isen. Inte konstigt att skidorna drog iväg så att jag hamnade i bakvikt då och då.

Det krävs mycket tid på de där skejtskidorna innan jag lär mig. Jag hann åka rätt långt över isen och när det går bra så går det bra. När det går skit så går det skit. Men det spelar inte så stor roll faktiskt. Vem åker jag för?

Mig själv såklart.

 En annan gång – en annan dag.