Det var nog lite tur att jag aldrig kollade hur kallt det var ute – pÃ¥ riktigt – innan jag knöt pÃ¥ mig mina Icebugs och begav mig iväg. Jag snabbkollade bara appen som sa -11 grader, och sÃ¥ kikade jag ut genom fönstret och det var alldeles supersoligt. Jag är inte dummare än att jag kan lägga ihop ett och tvÃ¥ och vet ungefär precis hur fruktansvärt vackert det är ute när det är alldeles fasansfullt kallt, men kanske var det ocksÃ¥ därför jag begav mig ut. För att fÃ¥ leva en stund alldeles mitt i det.
När jag kom hem visade termometern lite mer än -20 grader. Snön var alldeles sträv och kärv och decembersolen som är blyg men bländande, gnistrade mellan träden.
Jag tassade med smÃ¥, korta steg mellan snötyngda granar och hus som höll värmen med sprakande brasor och kaminer. Det är i alla fall pÃ¥ det sättet vi gör här hemma – matar vedträd efter vedträd in i vÃ¥r kamin som ger en behaglig värme i vardagsrummet till kopp pÃ¥ kopp med förmiddagskaffe.
