Jag hade lite möten på ett annat fjäll söderöver så jag passade på att köra några timmar till och kom hem till Hälsingland framåt kvällskvisten. Jag kom till ett tyst och tomt hus så jag satte på mig cykelkläderna och tog mig ut en sväng på crossen. Det var blandat packat snö och isbana så det kändes bra med dubb. Riktigt hur halt det är förstod jag inte förrän jag klickade ur foten och ställde mig med fötterna på marken. Glashalt. Och typ jättekallt. Garanterat myggfritt.

Det var becksvart ute och det är svÃ¥rt att förstÃ¥r hur mörkt det kan vara ibland. SÃ¥ dessa kvällsturer gör mig gott – jag jobbar bort mörkrädslan. Det funkar bättre pÃ¥ cykel än i löparskor för jag tänker att det är lättare att cykla frÃ¥n saker och ting än att springa frÃ¥n dem.

Exakt vad ”saker och ting” är vet jag jag inte. Kanske en vampyr? Kanske en björn? Just björnarna är lite osannolikt, men jag hörde om en i Whistler som cyklade in i en björn pÃ¥ en cykelväg i mörkret. Exakt vem det var vet jag inte. Exakt hur sant det är vet jag inte heller…