Det blev premiär med min Silvalampa ikväll. Hela veckan är lite upp och ner med tider och sÃ¥ – jag kom hem frÃ¥n en snabb fem kilometer precis när jag egentligen borde gÃ¥ och lägga mig. Men det spritter i kroppen sÃ¥ det var skönt att komma ut.
Rundan gick på asfaltsväg och någon kilometer eller två på en gammal skogsväg. Jag koncentrerade mig noga på podden jag lyssnade på men hörde ylande vargar i fantasin. Det är coolt med pannlampa, för jag ser bara vägen framför mig och allt vid sidan av är svart. Jag har ingen aning om fart för jag kan inte relatera till hur snabbt jag passerar saker och ting runt omkring mig. Jag kan bara avgöra beroende på min puls.
Jag springer aldrig sÃ¥ snabbt som sent pÃ¥ kvällen. Inte för att jag är rädd – men för att det är dÃ¥ jag har den där känslan. Den som man vill ha jämt!
När springer du som bäst? Och var? I skogen, pÃ¥ asfalt, pÃ¥ bana? PÃ¥ morgonen, lunchen, eftermiddagen eller kvällen? Själv – eller i grupp?
 Pannlampa // Silva. Kläder med reflexer // Craft.
