Jag har inte berättat så mycket om mitt osteopatbesök i Stockholm förra veckan, men det var väldigt annorlunda – och bra. Det var första gången jag gick till en osteopat men det kändes tryggt att lyssna till någon som resonerade utifrån både insida och utsida.

Enligt den kortfattade versionen så är det en nerv (någonstans innanför höften, slarvigt förklarat) som har lite tight med plats så det är därför jag är så stel. Nu när jag landat i vad osteopaten sa, och om det nu stämmer, så finns det så många tecken på det hela tiden; hur jag när jag står ibland liksom tappar känseln i utsidan på låret (inte i musklerna men liksom utanpå huden) till exempel.

För något år sedan när jag inte var stel minns jag att jag skrev att jag hade rätt dålig kontakt med vänsterbenet och att jag ofta beskrev det som att nervbanorna inte var lika snabba där. De tog ett tag innan vänsterbenet fattade grejen i till exempel pistols och olika varianter av utfall. Just det där är något jag måste prata med osteopaten om nästa gång – vilket är redan nu på onsdag. Jag tar en semesterdag bara för att åka till Stockholm men det är det värt.

Jag har aldrig haft ont i ryggen, och jag är egentligen bara stel i den initiala rörelsen – till exempel om jag ska knyta skorna. Men när jag väl har vant ryggen nedåt så är den rörlig i det läget. Som om nerverna liksom är trögtänkta.

Det mesta besväret jag har av det hela är inte att inte kunna göra burpees eller så för det kan jag leva utan. Det jag faktiskt oroar mig över är att när kroppen är stark och vältränad och framförallt rörlig, så är den bättre på att skydda sig när något snabbt och oväntat händer. Till exempel om jag skulle snubbla på en stig eller trilla av cykeln eller krascha på skidor. Men, om något av det där skulle hända i mitt stela och lätt långsamma tillstånd idag så skulle jag förmodligen skada mig mer än jag hade behövt.

Det är en rätt trist tanke och en stor anledning till att det är extra mycket värt att gå till botten med ryggen. Plus att det vore rätt skönt att inte behöva oja mig som en gamling för att dra på strumporna såklart.

Bilder från stranden i Vilshärad i juni.