Det är många som tror på Facebook och att plattformen kommer att överleva allt annat eftersom så många företag puttat in så mycket pengar i sina Facebooksidor. Facebook är inte något välgörenhetsprojekt för att vara schysst mot dig och mig som vill skriva roliga statusar och så. Facebook är business. Men, jag tror inte på Facebook som en världsöverlevare och jag tror inte det spelar någon roll hur mycket pengar företag puttar in för i slutändan handlar det om var kunden är – och den styrs inte av pengar.
Med det sagt så vill jag också poängtera att det inte är fel att lägga en del av sin budget på Facebook som marknadsförare – jag gör det varje dag i mina uppdrag. Men man ska veta vad man gör och varför och på vilka villkor. Som företagssida på Facebooks är det ”pay to play” som gäller. Facebook har redan flera gånger ändrat i sin algorithm så att de statusar du skriver på din företagssida syns hos allt färre bland dina följare oavsett hur bra du är på att känna din målgrupp och vad de går igång på. Du spelar på en lånad arena och du har noll kontroll.
Idag gick P1 Sommar ut med sina sommarpratare och jag tänkte snarare ett förstrött ”jaha” istället för ett ”wow äntligen”. Med podcastens snabba entré så är P1 Sommar faktiskt inte lika intressant: samtal finns det gott om i poddarna och för min del blir Sommar bara en ytterligare pod att lyssna på – att jag skulle komma ihåg att lyssna live finns faktiskt inte på världskartan.
Podcasts kan startas av vem som helst och vara om vad som helst och på senare tid är det rätt många företag som kört igång podcasts. Jag har tidigare tipsat om Norwegians ”Framgångsresor” som jag tycker är intressant och har precis letat upp Svenskt Näringslivs ”Sverige tar matchen” som går lite i samma banor. Jag läser på Resume om ”Smaklöken” från Weibulls och har nyss börjat prenumerera på ”Håkans och Lenas podcast” från Stadsmissionen. Det finns många fler exempel på podcasts med företag som står bakom, vilket alltså är en skillnad mot att företag sponsrar podcasts. Företagspodcasts är ett exempel på trendbegreppet content marketing.
Apropå att inte tro på Facebook så tror jag inte heller på tvodd eller vad det kallas. Tid är en bristvara och jag tror att få(?) har tid att sitta och se på människor som pratar. Lyssna är enklare och kan göras var som och när som.
Däremot tror jag på hemsidor och jag tror faktiskt på bloggen, som också anses vara ett fenomen på utdöende. Enligt min mening så är det lite survivor of the fittest som gäller och att etablera sig på flera plattformar och se det som en dynamisk miljö som aldrig står stilla, oavsett om det handlar om träningsblogg eller företagsblogg. Facebook var igår, Instagram är idag och något annat kommer imorgon. Genom att förstå att det är så världen fungerar online så behöver man inte stå handfallen när man inte når ut på Facebook på samma sätt som man gjorde förr.
Den riktigt stora skälvan kommer nog när Google ändrar sin algorithm, vilket de kontinuerligt gör men aldrig riktigt så mycket som på Facebook. Det är Google som jag ser som den stora basen för allting online – inte Facebook. För mig skulle Facebook lika gärna kunna bli omkörd imorgon.
