Ni vet, ibland målar man upp föreställningar för sig om hur jäkla bra en viss sak ska vara. Typ grillkvällar med vänner ljumma sommarkvällar till exempel – eller den klassiska bilden av en Pripps Blå i skärgårdsmiljö som vi blivit matade genom tv-reklam så till den grad att det nästan nått ända in i den svenska folksjälen. Jag har många drömaktiviteter i mitt liv, men en av dem har sedan länge varit att vandra med snöskor. Jag har bara gjort det en gång förut (och skäms nästan lite över detta blogginlägg från 2009…) och idag var det dags igen; en 3-timmarstur snöskovandring upp på fjället. Hur härligt som helst. Allra roligast är det att gå i obanad terräng. Stor frihetskänsla på det!
Vi gick med Abiskobon Klas som guide (han är också norrskensjägare) och hans hund Silka och ett engelskt par. Halvvägs tog vi paus och gjorde upp en eld och drack varm saft ur kåsa. Och jag inser att ju mer jag upplever i Sverige, desto mer vill jag aldrig åka härifrån. Vi bor i ett fantastiskt fint land med fantastisk natur oavsett var vi befinner oss. Men det förvånar mig att så få svenskar upplever det allra nordligaste när resten av världen verkar ha hittat hit.
Guiden Klas och hunden Silka
Fotoväskan var ett bra köp
