Jag firade löpningens dag genom att springa i 20 minuter efter några dagars förkylning. Det var jobbigt – och härligt. Härligt, för att jag faktiskt kan springa. Och jobbigt, för att det var halkigt och för att det helt enkelt var en sådan dag då löpningen inte går lätt som en pannkaka.

Dagen är ett initiativ av Ingmarie (länkkärlek är den bästa digitala kärleken – kom ihåg det!) sedan 2010 men jag tror inte att jag riktigt firat den förrän nu. Andra dagar då man firar saker med löpning är sommarsolståndet i juni då det ska midnattsspringas och årets kortaste natt firas – det har jag däremot gjort i typ 4-5 år.

Imorgon ska jag ge mig ut på mer löpning. Det känns fint att ha sprungit första passet på rätt många dagar. Jag funderar på att göra ett smörgåsbord med träning inför februari, dels för att det är kul och dels för att det gör min träning mer effektiv eftersom jag får in mer kvalitet. Det får bli kvällens sysselsättning framför Mello.

Jacka, tights och vantar // Craft. Mössa // Seger. Skor // Adidas Marathon10