Det var med seriös träningsvärk i benen jag satte mig på cykeln nere på gymmet i eftermiddags för att köra 15*1 minut. Det var inga tuffa intervaller som jag pressade kroppen med, däremot 15 pulshöjningar med snabb kadens snarare än tung belastning. Att ligga på tunga växlar hade mina ben inte pallat. Nu såhär efteråt känns det rätt skönt och jag tror att blodgenomströmningen uppmuntrats lite.

I och med detta fjärde intervallpass i den här serien så har jag bara 1 kvar. I min värld det allra jobbigaste av dem alla: 5*5 minuter. Det känns liksom mycket av allt. Jag sparar det passet tills jag kommer hem. Vi har 3 skiddagar kvar här i alperna och ikväll kommer bilder från dagens solsken som varit lika brutalt som himlen varit blå.

Jag tycker att ”jävligt jobbig start” varit en kanonbra motivationsboost till min egen träning. Det var lite därför jag skapade den. Att många andra också hängt på (219 personer enligt eventet på Facebook) är såklart superkul! Februari är inte här riktigt än men jag har redan börjat klura på ett nytt fokus – samtidigt som jag fortsätter med intervallträning såklart.