Jag ville så väldigt, väldigt gärna åka längd i Vålådalen den här gången när vi är i Åre. Men – jag hade helt glömt bort att Edsåsdalen fanns. Just nu är jag extremt nöjd för idag tog jag med mig mormor och Snabba fötter till just Edsåsdalen för säsongens första längdstavtag.

Osäkerheten var stor på både spår och valla. Jag har varit i Edsåsdalen en gång förut när jag var liten men några längdspår hade jag då rakt inte koll på. Dessutom var det svårvallat med typ 0-gradigt ute. Jag lassade på klister medan sambon som är klistervägrare (för att det är jobbigt) körde mjukaste vallan. Jag hade inga problem med fästet rent vallamässigt, däremot sitter inte tekniken vilket gjorde att det strulade lite i uppförsbackarna. Inte för att det gjorde så mycket, såhär i efterhand minns jag folktomma spår och en lång, skön nedförsbacke på slutet av elljusspåret. Och bra glid! Inte för att jag glidvallat utan för att spåren var snabba efter lite småblöta dagar och kalla nätter.

Längdskidåkning är lite som landsvägscykling tänker jag. Det kan bitvis vara fruktansvärt jobbigt men när det flyter så är det en enorm frihetsupplevelse. Så himla, himla kul!