Något jag sällan tränar vad gäller löpning, men gärna skulle köra mer, är korta intervaller. Jag kan se fram emot ett intervallpass på 4*4 minuter – men fasa för ett pass på 16*1 minut. Det är själva starterna som jag tycker är mentalt slitsamma. Inför varje intervall måste jag övervinna en mental barriär av jobbighet.

Dagens pass bestod av just korta intervaller. Jag drog på mig dubbskorna på fötterna och vi sprang iväg mot Duved. Det var isbana på vägen, tror jag. Där St Olavsleden går över tågspåret körde jag intervallerna. Det är en grusväg som nu bestod av packad snö. Underlaget gjorde det extra jobbigt för benmusklerna men när syftet är att komma upp i puls spelar det mindre roll.

Det blev 10 intervaller på 1 minut. Lite färre än vi tänkt oss, men jag checkade ut med muskulärt trötta ben och var nöjd med det jag presterat. Under varje intervall landade jag på ca 90% av maxpuls vilket jag är extra nöjd med. I vilan hände det både en och två och fyra gånger att jag liksom la mig ner på snön och kippade efter luft. Underbart!