Det är fantastiskt att läsa era kommentarer till föregÃ¥ende inlägg med vad ni ser fram emot i jul. Verklighet blandas med längtan, kärlek trängs med sorg. Tänk vilken resa livet är! Ibland stannar jag tvärt upp och pÃ¥minns om livet och om perspektiv, om lyckorus och strävsamhet och oavsett om vi har  en helt annorlunda verklighet än för 50, 100 och 200 Ã¥r sedan – sÃ¥ är det liksom same, same but oh so different. Det är väl därför man dras till skogen och naturen och havet när man är vilse bland blinkade neon, storstad och myller. För naturen, liksom livet, är sÃ¥ som det är och alltid har varit.
Jag har simmat idag. Jag är helt värdelös pÃ¥ att simma rent tekniskt. Men det gör inte sÃ¥ mycket. Jag stretar pÃ¥, gör min grej, mina varv och mina längder och nöjer mig med det som en skön, och ibland rätt sÃ¥ trÃ¥kig, motionsform. TrÃ¥kig pÃ¥ ett fridfullt sätt – inte trÃ¥kig som frustrerande. Det finns som flera olika slags trÃ¥kighet: den typ man inte stÃ¥r ut med, och den typ som kanske är rätt sÃ¥ bra för en ändÃ¥.
