Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag är ju ett fan av Pinterest. På min ”love food”-board trängs en hel del (läs: massor) choklad med några färre exempel på mer ”riktig” mat. Jag samlar på det som ser gott ut. Jamie Olivers cauliflower and broccoli cheese är ett exempel, eggplant involtini från Alexandra cooks är ett annat. Någon av dem blir middagsmat ikväll. Rätterna alltså, inte Jamie eller Alexandra.
Nu har vi lämnat Halmstad och åker mot Stockholm igen. Fast snart ska jag vidare mot Cypern och springa tillsammans med Annika. Innan dess planerar jag att hinna med lite rörlighetsträning och lite simning innan ett svintidigt flyg på onsdag. När vi kommer hem är det nästan 1:a advent. Det är inte riktigt den känslan vi fått efter helgen här i Halmstad. Det har snarare känts som vår…
4*4 minuters intervaller. Min favorit alla kategorier – för att det är mentalt enkelt. Mycket enklare än 1*16 minuter till exempel, även om ansträngningsnivån skulle vara densamma.
Jag hade pulsbandet på mig och ville ligga typ på tröskel. Att ligga på, under och över är en hårfin skillnad. Jag känner min kropp rätt (läs: extremt) bra även om jag inte alltid tror det själv. Men, det är skönt att bekräfta känslan jag har i kroppen med en siffra på ett pulsband. Jag har hög maxpuls. Riktigt hur hög vet jag faktiskt inte exakt. Men om jag skulle göra något form av test så skulle det vara mer intressant med ett laktattest tror jag. Oavsett, så ligger min maxpuls en bit över 200 (208 var min uppskattning för 7 år sedan). Min upplevda mjölksyretröskel ligger runt 187-190 slag per minut, utifrån känslan idag. Mjölksyretröskeln är ingen helveteströskel, som man kanske tror. Jessica skriver bra om det i det här inlägget.
Mina intervaller sprangs på (typ) 182 slag, 191, 188 och 188 slag per minut. Det var inga kräkintervaller – men det var jobbigt. Ungefär 85% jobbigt av mitt max skulle jag säga, vilket också är en ungefärlig definiton av det där med tröskel utifrån % av maxpuls. Efter dagens pass noterar jag att jag är snabb på att komma upp i zonen för tröskelpuls och att sedan behålla ungefär samma pulsslag utan att det stegras ytterligare. Jag tar också med mig känslan från 190+ slag per minut (från intervall nummer 2) där jag känner en tydlig skillnad i hur tröttheten accelereras i kroppen och hur jag får kämpa med växlar jag inte har (min mjölksyretröskel är passerad).
Mellan varje intervall vilade jag i 2 minuter. Under intervallernas hade jag coachning från Grabben som rapporterade såväl tid som puls. Oerhört bra! Vi sprang på en bit av Prins Bertils stig i Halmstad, utmed havet och under strålande sol. Ett riktigt kvalitetspass på flera sätt!
