Dagens cykling var magisk. Tänker jag efter så är alla mina cykelrundor magiska på sitt sätt. Genom cyklingen får jag så många otroligt fina upplevelser som förnöjt samlas i minnesbanken. Den här dagen var stilla och solig. Jag cyklade under knallblå himmel bredvid björkar som sprakade i guld. Här och var en åker och en glittrande sjö. Ingen vind. Inte heller någon älg som hos Henrik. Hur jäkla fantastiskt som helst!

Jag hade rustat mig för en kall cykeltur med 2 lager underställ under min tunna Featherlightjacka, tjockvantar (Siberian glove) och tunn mössa i merinoull under hjälmen. Booties över skorna. Vinterbyxor. Jag frös inte ett dugg. Framåt lunchtid visade termometern 13 grader och när jag mamma mötte mig med bil i Rengsjö så åkte vi vidare i nedcabbad bil. Inga konstigheter! När jag kommit hem och satt på altanen cyklade en kille förbi – i kortärmat och barbent.

Att cykla är verkligen bland det bästa jag vet. Inte att ligga och mala varv efter varv på uttänkt bana – utan att få upptäcka nya vägar och cykla genom små samhällen och liksom verkligen uppleva. Jävlar vad fint det är alltså!

Eftersom jag tänkt alldeles för snävt i min låda vad gäller cyklingen har jag helt förbisett att cykelsäsongen faktiskt inte tar slut när sommarsemestrarna gör det. Man kan ju uppenbarligen fortsätta cykla – även om man som jag är solskenscyklist! I vinter vill jag verkligen cykla cross på vackra vintervägar.

Älskar min Nishiki Limited!