Ikväll tog jag och Grabben vårt pick och pack (Casall resistance rope och Casall parachute) och promenerade iväg till en tartanbana inte långt härifrån. Vi hade varsin intervallplan och min bestod av 5 * 400 meter vanlig intervallöpning, 5 * 100 meter fallskärmslöpning och 5 * 100 meter löpning med rep runt midjan som Grabben bromsade mig med.

Jag är verkligen inte i form för några längre intervallpass och mina 5 * 400 meter bevisade verkligen det. Hjärtat orkar massor – men benen känns som gummi redan efter halva sträckan trots att de första 100 metrarna känns som en promenad i parken. Mattheten slår till som en blixt från klar himmel och det blir j.o.b.b.i.g.t! Men – jobbigt är som bekant bra!

100-metersintervallerna kändes på något sätt enklare (inte lika lång tid) men är jobbiga på sitt sätt. Idag tyckte jag verkligen att fallskärmarna gjorde bra grejer för min teknik. När jag springer 100 meter rätt upp och ner det snabbaste jag kan så spänner jag mig och kommer liksom inte framåt – men med fallskärmen idag så gick det bättre och känslan var framåt istället för på stället. Men – det där repet är nog ändå min favorit. Det blir liksom så galet jobbigt att ta sig framåt…