Ikväll tog jag och Grabben vårt pick och pack (Casall resistance rope och Casall parachute) och promenerade iväg till en tartanbana inte långt härifrån. Vi hade varsin intervallplan och min bestod av 5 * 400 meter vanlig intervallöpning, 5 * 100 meter fallskärmslöpning och 5 * 100 meter löpning med rep runt midjan som Grabben bromsade mig med.
Jag är verkligen inte i form för nÃ¥gra längre intervallpass och mina 5 * 400 meter bevisade verkligen det. Hjärtat orkar massor – men benen känns som gummi redan efter halva sträckan trots att de första 100 metrarna känns som en promenad i parken. Mattheten slÃ¥r till som en blixt frÃ¥n klar himmel och det blir j.o.b.b.i.g.t! Men – jobbigt är som bekant bra!
100-metersintervallerna kändes pÃ¥ nÃ¥got sätt enklare (inte lika lÃ¥ng tid) men är jobbiga pÃ¥ sitt sätt. Idag tyckte jag verkligen att fallskärmarna gjorde bra grejer för min teknik. När jag springer 100 meter rätt upp och ner det snabbaste jag kan sÃ¥ spänner jag mig och kommer liksom inte framÃ¥t – men med fallskärmen idag sÃ¥ gick det bättre och känslan var framÃ¥t istället för pÃ¥ stället. Men – det där repet är nog ändÃ¥ min favorit. Det blir liksom sÃ¥ galet jobbigt att ta sig framÃ¥t…
