För dryga veckan sedan haltade jag runt med min vad – idag känns den inte av alls. Jag tog en powerwalk imorse och solen stekte. Klockan var 8 och det var härligt att fÃ¥ gÃ¥. Det hade varit fruktansvärt varmt att springa men jag längtade lite, lite efter det ändÃ¥. Jag hade Sommarpratarna och Kristian Gidlund i lurarna: ett sorgligt men vackert sommarprat som man förmodligen bör lyssna pÃ¥ lite nu och dÃ¥ för att fÃ¥ perspektiv pÃ¥ livet och liksom hämta hem känslan av tacksamhet om den skulle rÃ¥ka vara pÃ¥ rymmen.

När jag kom tillbaka gjorde jag några rörlighetsövningar och tränade lite core på gräsmattan framför huset. Bråkade lite med några bromsar men sket i att jag blev skitig under naglarna när jag planterade lite sallad i jorden. Stockholm känns långt borta.