Vilken dag! Medan många återvände till sina kontorsplatser återvände jag till min cykel. De första minutrarna ömmade bakdelen men sedan var det som att den växte fast i sadeln. Jag har inga problem med skavsår på obehagliga ställen men jag blir lite öm i sittbenen. Fast som sagt, mest kändes det i början av dagen och efter mitt fikastopp som jag tog efter 9 mil.

Jag hade som målsättning att cykla 13 mil och det gjorde jag också. Det var slitsamt i början, särskilt när jag skulle ta mig tvärs över Öland från östra till västra sidan för då var det lite lätt uppför och dessutom motvind. Jag svor lite inombords – men vände sedan tankarna och kom på mig själv att kämpa i onödan. Jag påminde mig själv om att jag var ute på njutarrunda, att jag inte behövde pressa mig till bra tider eftersom mitt enda mål var att ta mig de 13 milen – inte att ta mig 13 mil på en specifik tid. Efter 4-5 mil var jag i Färjestaden och då köpte jag en bulle och en Cola på ICA. Sedan vände jag söderut, fortfarande med motvindskänning, och längtade till Alvaret som jag hade sett fram emot att se på riktigt. Jag körde genom Alvaret och det blev dagens bästa mil! Det var som att cykla genom vilda västern fast utan berg i horisonten. Eller lite som Route 66 fast utan bensinmackar. Vägen genom Alvaret var komplett med ormar på vägen och allt. Och ni vet när det är sådan där enormt lång raksträcka och luften liksom dallrar på den och det svartnar? Precis så var det! Magiskt! Dessutom medvind! Cykling blir så mycket roligare med medvind – på Al(l)var!