Måndag morgon och jag har haft en skön start på dagen. Vaknade strax före 6. Snoozade en liten stund. Gick upp och rullade ut yogamattan och gjorde lite rörlighet och tänkte att detta måste jag verkligen göra oftare. Detta ska jag göra oftare! Jag är oändligt stel just nu. Jag märker det främst i vristerna men är alltid konstant stel i höfter och rygg. Sedan lade jag mig på sängen en stund och lyssnade på P1 Morgon och trafiken som börjat komma igång där utanför fönstret. Solen sken och jag var nöjd och lite lycklig.

Jag har en väldigt fin helg bakom mig – och har mycket roligt att se fram emot. En förhoppningsvis varm vår. En skön sommar. Träningspass och upplevelser. Massor med tid med Grabben. Lite för lite tid med vänner och min familj tyvärr eftersom jag reser runt så ofta. Jobbuppdrag som byts ut mot andra. Visserligen extremt osäker framtid rent inkomstmässigt som egen företagare – men det får jag bara oroskänslor kring om kvällarna. Jag är en trygghetsnarkoman men som lever för äventyret. Nu är jag snart mitt i det och det är lika kul som det är skrämmande. Det gäller både min cykeltur till Åre som allehanda andra livsutmaningar. Men, som jag brukar tänka: hur svårt kan det vara?