På eftermiddagen igår lade jag mig i en vilostol på The Spa – och somnade. Det är något med det där avslappnande rummet med fantastisk havsutsikt som är så rogivande att ögonlocken blir tyngre och tankeverksamheten stannar av. Oändligt skönt efter en intensiv dag med många fantastiskt trevliga personer att få en pratstund med, såväl bekanta ansikten som helt nya.

Kvällssolen var tung och varm genom glasrutorna och framåt kvällen var det alldeles lugnt och tyst. Precis som det ska vara på ett spa. Ofta ser verkligheten lite annorlunda ut: trängsel i poolen och lite för mycket skratt och snicksnack i tysta utrymmen. Jag förstår att man inte kan ha ett spa för sig själv alltid, men det finns tillfällen då lugnet är bedövande och tystnaden magisk. Sista timmen då alla andra gör sig redo för middag till exempel – eller på morgonen när ingen annan knappt hunnit vakna. Men den tiden på dagen konkurrerar ofta med den där morgonjoggen man inte heller vill missa…