Jag har läst ikapp min bloggfeed och förstått att det hänt grejer hemma:
1. 3 bloggare har tryckt p̴ pausknappen. Tr̴kigt men bra! Jag tycker det ska ge energi att blogga Рinte ta.
2. Massor med bloggkärlek har delats ut och det är fantastiskt. Jag har läst massor med fina ord om mig själv – tusen, tusen tack till alla er. Det gör mig väldigt glad!
När det är mÃ¥ndag eftermiddag hos er är det mÃ¥ndag förmiddag hos oss. Klockan 16 svensk tid gÃ¥r äntligen startskottet till anledningen varför jag ens är i USA just nu. Boston marathon! Grabben springer för tredje Ã¥ret. Han har ett knepigt förhÃ¥llande till Boston marathon. Han ser det som det bästa loppet men första gÃ¥ngen han var anmäld ställdes alla flyg in samma dag som vi skulle Ã¥ka pÃ¥ grund av askmolnet frÃ¥n Island. Andra Ã¥ret (första Ã¥ret han faktiskt sprang) var det rätt bra förhÃ¥llanden och det slogs världsrekord men eftersom Boston inte är en bana som ”räknas” sÃ¥ blev 2.03.02 aldrig ett rekord som räknas. Tredje Ã¥ret (förra Ã¥ret) var det galet, galet varmt. Nu i Ã¥r är det istället kallt. Enligt vad folk säger blÃ¥ser vindarna oftast i den riktning sÃ¥ att löparna fÃ¥r medvind men just idag är det tyvärr hög risk att vindarna blÃ¥ser Ã¥t exakt fel hÃ¥ll vid exakt fel tidpunkt – för att under kvällen vända Ã¥t det vanliga hÃ¥llet igen.
För egen del gillar jag Boston marathon. Livet som supporter är hårt, men roligt. Tidigare år har vi åkt vidare efter loppet. Bland annat till New York men också till Karibien. Den här gången åker vi istället hem till Sverige dagen efter tävling. Vi landar på svensk mark tidigt på onsdag morgon och på torsdag åker vi söderut mot Halmstad för att hänga sprida löpglädje på Tylösand. Men först blir det mer USA. Häng med!
