Det är en minut över midnatt och med andra ord den allra första dagen i april. Jag är sÃ¥ himla sugen pÃ¥ lite boot camp. Men jag vet ju hur det brukar bli: ebba ut i sanden. Flagna. Blekna. Jag skulle behöva nÃ¥gon som sitter pÃ¥ min axel och peppar och pÃ¥minner. Lite sÃ¥. Men skit samma – snart har jag inget annat val än att köra pÃ¥ utav bara fan. I maj ska jag nämligen cykla till Åre. Jag siktar pÃ¥ att vara där lagom till träningshelgen Workout Åre den 24:e maj. Jag planerar att samtidigt samla in en slant till välgörande ändamÃ¥l och förhoppningsvis fÃ¥r jag sällskap.

Jag har varit förutseende nog att inte boka särskilt mÃ¥nga cykelklasser pÃ¥ konventet och jag har dessutom tagit ledigt frÃ¥n jobb och uppdrag. Det jag inte har börjat med är den grenspecifika träningen. Som det ser ut nu sker första cykelpasset i slutet av april. Tills dess ska jag springa, träna bÃ¥lstyrka och köra ett och annat pass pÃ¥ spinningcykeln. Men jag tänker att 64 mil pÃ¥ cykel – hur svÃ¥rt kan det vara? Jag tänker vara förnuftig och hÃ¥lla mig till en modest cykelranson per dag. Det här ska vara ett kul äventyr – inga tÃ¥rar i skogen nÃ¥gonstans vid Ytterhogdal. När jag passerar Hallen ska jag njuta lite extra. Där är sÃ¥ himla fint! Hallen, tillsammans med Färila, är 2 av mina höjdpunkter när jag kör mellan Stockholm och Åre.

De 5 senaste meningarna i stycket ovan är särskilt viktiga. Även om min grenspecifika fysiska träning är minimal så är min mentala träning långt gången. Det handlar om att bearbeta min målsättning och bryta ner tankar och bygga upp visualiseringar. Ladda hjärnan med positiva tankar.