Dra mig baklänges vilken sjukt härlig dag jag har. Och ända är klockan bara 12.16 när jag skriver det här! Soliga vÃ¥rvinterdagar kan verkligen vara magiska och just idag bevisar det igen. Jag satt uppe sent och jobbade igÃ¥r (och lär göra detsamma ikväll) sÃ¥ att jag kunde fÃ¥ sol pÃ¥ näsan idag. Vädret var inte övertygande när jag stack ut pÃ¥ lÃ¥ngpass klockan 9 – jag hade motvind hela vägen till Duved och det var slitigt. Men sÃ¥ fort jag vände och sprang tillbaka igen landade solen pÃ¥ näsan och vinden i ryggen och världen liksom smälte och blev sÃ¥där enastÃ¥ende! FrÃ¥n jobbigt till lätt pÃ¥ en millisekund!

Jag valde en annan väg tillbaka och det var ett bra val sÃ¥ länge vägen var plogad. Efter en stund var den inte det – men jag sÃ¥g fotspÃ¥r under det nya snötäcket. Efter ett tag försvann fotspÃ¥ren och jag pulsade i knähög snö. Efter ett tag blev det djupare och de sista 400 metrarna nÃ¥dde snön nästan till midjan och en riktig pulshöjare att ta sig genom. Äventyret är aldrig lÃ¥ngt borta.

Jag är så sjukt tacksam för det här passet. 100 minuter träning rätt in i det glada facket i själen. Att döma av mitt track record så är långpass under vintersol på isiga vägar i Norrland min grej.

Apropå löpning, grattis Coyntha som vann det här!