Träningsglädje

Söndagskväll och flitens lampa lyser. Grabben är i Stockholm för att göra underverk pÃ¥ sitt jobb – och jag är redo för mitt. Det blir en tur till Göteborg i morgon och bortanatt här. PÃ¥ torsdag pratar vi om framtiden i Kävlinge (nästa vecka kör vi i Bollnäs och jag har 3 platser kvar – om du bor i krokarna tycker jag att du ska vara med!) och sedan tar jag helg.

SvD-Petra skriver om utmattning och tyvärr är det lätt hänt att trilla över kanten även om det man gör är fantastiskt roligt. Jag har flera stora projekt pÃ¥ olika hÃ¥ll och att rodda dem kräver struktur, disciplin – och att man har huvudet med sig för att kunna leverera konstant. Det kräver ocksÃ¥ Ã¥terhämtning sÃ¥ i min kalender har jag skrivit ”ledig” med stora bokstäver här och var. Det gäller att kunna hÃ¥lla det – och att inte smygglutta i mailen, för dÃ¥ är man fast. Det är roligt att jobba – men det ska hÃ¥lla i längden ocksÃ¥!

Fina lediga dagar för några veckor sedan!

2013 blir backarnas Ã¥r enligt planeringen. 4-dagarsloppet pÃ¥ Cypern bjuder pÃ¥ backar deluxe och jag misstänker att även Tromsø är backigt? Mellan första och andra Ã¥ket i herrarnas VM-slalom stack jag och Grabben ut pÃ¥ backpass. Jag hade valt ut 3 olika backar som vi skulle köra 3 intervaller i. En lite kortare (vet inte hur lÃ¥ng – men jag räknade i alla fall till 100 steg), en lite längre och en till. För er som bor här i Halmstad sÃ¥ är den första frÃ¥n bron vid Slottsmöllan upp en bit mot vägen vid Jetmacken, den andra frÃ¥n rondellen vid Slottsmöllan upp mot Jetmacken och den tredje frÃ¥n under bron (som är vid mitten av föregÃ¥ende backe) upp till korsningen vid I 16 (tror jag det heter).

Det är verkligen svårt med backlöpning. För min del kommer jobbigheten när jag stannat. Dessutom är det svårt med tekniken. Förutom rena backpass kommer jag försöka få till mycket kuperad löpträning. Dessutom kör jag nästan alltid mina intervallpass ute i verkligheten (jämfört med på bana) vilket också är bra.

Jag fick ett mail om kollektionen Survivor, gjord av Amanda Egilson. Hon fick förfrÃ¥gan av en mamma till ett diabetessjukt barn som ville att rätt information skulle nÃ¥ fram om det hände hennes son nÃ¥gonting. Istället för diabetes kan det ocksÃ¥ stÃ¥ t.ex. epilepsi, pacemaker eller narkolepsi pÃ¥ smycket. Eller varför inte ”ICE”: in case of emergency med namn och telefonnummer till närmsta anhörig. Inte för att vara sÃ¥dan, men man vet faktiskt aldrig vad som kan hända. Särskilt när man är ute och till exempel springer eller cyklar. Jag har redan ICE i min telefon, men det är ju inte alltid man har den med.