Annika bjöd in till långpass i morse och jag velade länge. Hade planerat in årets första långpass i kalendern men kunde ändå liksom inte bestämma mig. Insåg efter ett tag att om jag inte springer det nu med Annika så kommer jag inte att springa det alls. Så jag masade mig upp ur sängen med 30 minuter till godo innan vi skulle mötas upp på tunnelbanan och taggade till. Letade efter varm saft att fylla vätskeryggan med men hittade ingen så det fick bli sportdryck. Hade inte riktigt tid med frukost så jag åter en brownie bar från Pulsin (finns på Bodystore bland annat), drog på mig kläder och mössa och stack iväg.

Jag gissar att vi sprang runt 13 km varav de flesta sprangs pÃ¥ fina gÃ¥ngvägar pÃ¥ DjurgÃ¥rden. Det var fullt med söndagsflanerare som njöt av gnistrande snö, sol och knallblÃ¥ himmel och runt -5 grader. Hela rundan var en enda lÃ¥ng ”kodak moment” och det var väldigt fint och sÃ¥ – men jag började känna mig lite lÃ¥g pÃ¥ energi efter halva rundan trots ett bekvämt tempo. Inte sÃ¥ konstigt – upp till 7 km är just de distanser jag sprungit sedan min halvmara i Valencia i höstas. Nu är det alltsÃ¥ hög tid att börja träna upp mig inför alla löparäventyr i vÃ¥r och sommar. Det är inga konstigheter egentligen. Muskler, senor, ligament är vana vid lÃ¥ngtidsarbete pÃ¥ olika sätt sedan förut (tack för det kroppen) – men jag skulle vilja bli bättre pÃ¥ det där med energiförsörjning. Att fÃ¥ kroppen att använda fett som energikälla är nÃ¥got man mÃ¥ste träna sig till och det är okej om det känns jobbigt. Att ”train low compete high” känns därför lite enklare att köra ensam – i grupp är det ju en fart som gäller och det där är svÃ¥rt tycker jag som kan pendla väldigt mycket upp och ner under en lÃ¥ngkörare.

God bar frÃ¥n Pulsin’

Fint på Djurgården

Bra med vätskerygga – min kommer frÃ¥n Camelbak och är ett köp frÃ¥n NYC för nÃ¥gra Ã¥r sedan

Vi hittade Pilla på bussen!