Annika bjöd in till långpass i morse och jag velade länge. Hade planerat in årets första långpass i kalendern men kunde ändå liksom inte bestämma mig. Insåg efter ett tag att om jag inte springer det nu med Annika så kommer jag inte att springa det alls. Så jag masade mig upp ur sängen med 30 minuter till godo innan vi skulle mötas upp på tunnelbanan och taggade till. Letade efter varm saft att fylla vätskeryggan med men hittade ingen så det fick bli sportdryck. Hade inte riktigt tid med frukost så jag åter en brownie bar från Pulsin (finns på Bodystore bland annat), drog på mig kläder och mössa och stack iväg.

Jag gissar att vi sprang runt 13 km varav de flesta sprangs på fina gångvägar på Djurgården. Det var fullt med söndagsflanerare som njöt av gnistrande snö, sol och knallblå himmel och runt -5 grader. Hela rundan var en enda lång ”kodak moment” och det var väldigt fint och så – men jag började känna mig lite låg på energi efter halva rundan trots ett bekvämt tempo. Inte så konstigt – upp till 7 km är just de distanser jag sprungit sedan min halvmara i Valencia i höstas. Nu är det alltså hög tid att börja träna upp mig inför alla löparäventyr i vår och sommar. Det är inga konstigheter egentligen. Muskler, senor, ligament är vana vid långtidsarbete på olika sätt sedan förut (tack för det kroppen) – men jag skulle vilja bli bättre på det där med energiförsörjning. Att få kroppen att använda fett som energikälla är något man måste träna sig till och det är okej om det känns jobbigt. Att ”train low compete high” känns därför lite enklare att köra ensam – i grupp är det ju en fart som gäller och det där är svårt tycker jag som kan pendla väldigt mycket upp och ner under en långkörare.

God bar från Pulsin’

Fint på Djurgården

Bra med vätskerygga – min kommer från Camelbak och är ett köp från NYC för några år sedan

Vi hittade Pilla på bussen!