Jag började känna lite i halsen pÃ¥ vägen hem i bilen igÃ¥r. Funderade ett slag pÃ¥ om det var känning eller inbillning. Önskade mig inbillning. Men när jag kom hem framÃ¥t kvällkvisten gick det inte att ta miste pÃ¥ längre: halsont! Typiskt, tänkte jag. Jag har klarat av en hel höst och jul med ett idogt hostade runt omkring mig och nu när typ ingen jag umgÃ¥tts med varit sjuk – dÃ¥ blir jag sjuk. Ojade mig lite pÃ¥ Facebook och Twitter men kände snart att det här var ingen vanligt halsont. PÃ¥ 2 timmar utvecklades en raspig hals till att inte alls svida och raspa utan det gjorde istället sjukt ont att svälja och jag var alldels öm pÃ¥ vänstersidan precis under käkbenet. Att ligga ner gjorde jätteont. LÃ¥g jag pÃ¥ en sida sÃ¥ dunkade pulsen i halsen och det spred sig upp mot örat och ner mot tänderna. Jag googlade lite och hittade bara skräckscenarion men sÃ¥ ringde jag mamma och fick Grabben att gÃ¥ iväg och köpa alvedon.

En natt senare sitter jag nu på Arlanda, småjobbar och äter frukost. Halsen är många gånger bättre och jag är bara lite öm och har lite ont att svälja. Mitt plan går om en timme och när jag kommer hem ska jag kolla upp den här halsgrejen om den fortsätter att sitta i. Min enda förklaring till det är den där spa-behandlingen jag var på i lördags kväll som innehöll scrub som sved rejält och en lotion som skulle öka på blodcirkulationen på något sätt. Kanske var det här en reaktion. Eller så var det något annat.