Träningsglädje

Den här dagen blev stora skidåkardagen. I morse åkte jag och Grabben på Skistar Experience carving clinic. Skistar har ett gäng olika experience-klasser som man kan boka in sig på, såväl som ravinåkning som randonné, offpist, spa och carving. Carving passade oss fint idag. Vi gick upp i ottan (kändes det som) och hann knappt få ner någon frukost i magen. VM8:an hade vid det laget redan haft öppet dryga halvtimmen men vi fick fin manchesteråkning ändå. Vi var också försten nerför backarna vid VM6:an när vi svängde nerför pisten i morgonmörker och mjuk manchester. Bättre kan det knappast bli. Ja, det skulle vara dagsljus då!

Klockan 9.30 träffade vi vår skidlärare vid liften. Vi var totalt 6 personer i gruppen vilket visade sig bli alldeles lagom. Vi jobbade på carvingteknik och jag kammade hem fina komplimanger för min åkning. Det var väl en jäkla tur det, så mycket alpint som jag åkt med skidlärare (och som skidlärare…). Men – grejen med alpint är att man alltid. kan. bli. bättre! Alltid. Alltid. Alltid. Jag vill verkligen understryka det. Man åker i princip aldrig riktigt bra under ett helt åk. Däremot känns det tydligt när man gör det rätt – och när man inte gör det. Den perfekta svängen kan man leva på länge. Jag tror jag tipsat om det förut – men det är verkligen väl värt att åka med skidlärare. Nästa gång vill jag åka offpist, antingen med egen skidlärare eller via Skistar Experience. Där har jag desto mer att verkligen öva på…

Efter 3 timmars intensiv alpin skidåkning bytte vi till längdskidor. Grabben har införskaffat nya raceskidor som ska göra honom sjukt snabb på Vasaloppet men idag säkrade han upp med en längdlektion med en kompis som varit Sverigeelit i unga dagar. Medan han nötte teknik åkte jag distans. 10 kilometer blev det innan jag började få skavsår på tummen. Nu blir det bastu. Väl värt!

Åre Björnen klockan 17

Åreskutan

Längdspåren i Björnen

Skidor // Fischer. Jacka // Craft. Vantar // Craft. Mössa // Craft.

Vaajese är samiska och betyder sägen. Det är också en restaurang på Copperhill. När man kommer dit finns ingen meny. Man vet inte riktigt vad som ska serveras men man kan vara säker på att det blir en upplevelse och rätt så spektakulärt. Alla de olika små rätterna har ett ursprung från trakterna runt omkring Åre – eller är noga utvalt från små lokala producenter runt om i Sverige.

Absolut godast under gårdagskvällens besök på Vaajese var mufflonfår som smakade vilt och ristad ko med vasslecurd och ättiksirap. Eller kvargmoussen mot slutet med svartvinbärsglass, ölfudge och körvelsocker. Eller så var det kanske hela upplevelsen som var bäst. Kombinationen av alla smaker och en fantastisk personal som bjöd på engagemang hela vägen. En riktigt lyckad kväll!

I natt kom snön. Vi kunde knappt öppna dörren i morse och när jag var ute med hunden vadade vi i nästan lårhögt snödjup. Jag har inte hunnit med någon skidåkning men däremot suttit uppkrupen med datorn i knän och jobbat under ett gäng produktiva timmar. Och så hann jag in en sväng till rean på Peak Performance. Jag kom hem med en stickad vintertröja och en t-shirt i himmelsblått. Nu är det dags för klädbyte igen för strax ska vi åka upp mot Copperhill och middag på Vaajese.