Middagen igår kväll: entrecote med frästa sockerärtor och sparris, serverad med stomp på sötpotatis och jordärtskocka och Jessicas enklaste sås som jag ändå inte minns receptet på. Gott var bara förnamnet! Inte ens en kilometer härifrån sitter den här tjejen med familj och vänfamilj – det betyder två toddlers och en skidweekend som är anpassad för allt vad det innebär. Jag log lite för mig själv när jag läste vad de åt till middag. Och så log jag lite igen när jag tänkte på kompisen Johanna med tjejgänget som jag träffade i trappan vid ICA Åre. De hade nästan partyhattarna på fastän de kom direkt från tåget. De befinner sig också på krypavstånd från mig, lustigt nog. Och äter förmodligen en helt annan middag. Allt är liksom så lika, men ändå olika. Vi är alla i Åre för att vi längtat efter säsongens första skidhelg. Och vi får den alla på vårt eget sätt.