Vad vi gjorde kvällen innan loppet? Gick på långpromenad i stan. Vi hade visst problem med att läsa kartan så när vi var ett kvarter hemifrån gjorde vi en helomvändning och gick åt andra hållet. Då fick vi se lite olika sidor av Valencia…
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Så kom dagen. Den där då vi fick springa, sol, strand, sand mellan tårna, simma och ikväll lite (mer) sangria. Himlen låg som ett blått tak över Valencia när Valencia Medio Maraton avgjordes. När jag hade kommit typ halvvägs såg jag segraren springa i mål. Jaja. Där lite längre bak i startfältet där jag sprang hade jag trevligt. Jag träffade en svensk tjej som jag sprang och pratade lite med, träffade några spanjorer och pratade lite med dem också och de sista 3 km sprang jag med en engelsk tjej som sprang sitt första lopp. I målgång fick vi öl och apelsiner. Just apelsinpåsen var nog det bästa med hela loppet – det knöt ihop Valencia i en liten säck!
Jag valde att springa loppet utan klocka och såhär i efterhand kanske det var lite onödigt. Jag kan ha gått ut för hårt. Det var under den sista milen som jag träffade alla mina ”kompisar” – under första halvan hade jag fullt upp med att springa liksom. Solen gassade och det var många raksträckor. Det där med att arrangörerna tagit bort 6 kurvor för att göra loppet lite snabbare spelade därför inte någon större roll för min del. Backar fanns där inte heller en endaste, så hade det vara varit samma väder som igår (läs: regn) hade det varit läge för att springa på lite. Nu var det varmt.
Ni vet när det är sommar och man tänker att man ska springa och avrunda löprundan med ett dopp? Well, idag hände det! Efter att jag klämt några apelsiner gick vi ner till stranden, skaffade oss en solstol (och en massage faktiskt) och badade sedan en sväng. Den där väderprognosen som sa att det skulle vara regnstorm hela helgen måste ha kommit från SMHI konstaterade mitt sällskap. Det mest korrekta väder är helt klart det som är nu!
Om jag ska hitta några nackdelar med det här loppet så var det nog själva banan i sig. Det var raksträcka på raksträcka. Och så tog vattnet slut lite här och var på stationerna. Men det var väldigt bra också. Det var inte ett dugg hetsigt. I Sverige blir de som vill springa om folk sura på de man vill springa om för det är bara omspringarna som tycker/förstår att de som är långsammare ska hålla till höger. Här verkar det inte vara någon som har någon som helst uppfattning om det. Ingen sur – alla glada (jag ser i alla fall glad ut på bilderna nedan).
Längs med banan såg jag folk som sprang med barnvagnar och en som sprang med hund. Tydligen fanns det någon på trehjuling också… sa jag att det var gratis öl vid mål? Och att vi fick en påse apelsiner? Och att vi badade? Och har det riktigt bra? Nästa år blir det kanske halvmarathon på Palma!
Ja vädret är väl inte det bästa i Valencia. Varmt – men regn. Temperaturen visar 25 grader och när vi inhandlat paraply så gjorde det där regnet inte så mycket – förutom att det blir rätt grå bilder i kameran då. Och att det inte blir särskilt mycket strandhäng. Men vi har i alla fall varit i hamnen och tagit en kik, spanat på löpare och surfare, druckit sangria och ätit paella (fast sniglarna skippade vi), hämtat ut nummerlappar och konstaterat att det är typ 99% killar och 1% tjejer som ska springa. Maxtiden är 2 timmar och 30 minuter. Vi diskuterade om det verkligen är så – eller om det är lite mañana mañana på den regeln.
Vi har också varit på marknaden i den äldre delen av stan och tittat på kommersen. Det är ju rätt vanligt att leta upp just marknader när man är borta, men hur ofta gör man samma sak där hemma? Det är ju rätt så skoj faktiskt.