Första gÃ¥ngen jag outade ett av mina mÃ¥l var första gÃ¥ngen jag träffade Petra. Strax efterÃ¥t blev hon Maraton-Petra med alla SvD-läsare. Jag sa att jag ville skriva en bok. Sedan dess har jag hela tiden tänkt tanken – men aldrig riktigt pratat om det. Nu när hela världen och hans moster (Sofi Fahrman och Kristin Kaspersen till exempel) ska skriva böcker om hälsa har det blivit högst aktuellt igen. Att ge ut sin egen bok om hälsa kommer bli det nya svarta och ta stafettpinnen frÃ¥n kokbokshysterin som statusmarkör. Den annalkande trenden har lyft min dröm till ytan igen igen. Den har egentligen alltid funnits där.

Idag, under 10 trappintervaller pÃ¥ lunchen, lade sig allt tillrätta i huvudet. Jag har alltid vetat ungefär hur den ska vara – men nu vet jag exakt hur den röda trÃ¥den ska löpa genom sidorna och vilken struktur den ska ha. Och eftersom jag skriver om det här – sÃ¥ mÃ¥ste jag nu ta action pÃ¥ min plan ocksÃ¥. Att outa detta här är ungefär som att skriva att man ska upp pÃ¥ morgonjogg. Det finns ingen Ã¥tervändo.

Mitt huvud svämmar över med idéer, men ofta gör jag inte sÃ¥ mycket Ã¥t dem. Jag noterar att de finns där, lägger dem i minnesbanken och sedan limmar jag ihop kuvertet för framtiden. Jag sparar det för nÃ¥gon gÃ¥ng när jag ”orkar”. Men nu jävlar!

Parallellt med bokidén jobbar jag med 2 andra idéer som ocksÃ¥ ska förverkligas. Jag är tacksam för att sÃ¥ mÃ¥nga bra tankar har en tendens att landa i mitt huvud. Jag funderar aldrig pÃ¥ hur jag ska fÃ¥ tid till alla roliga saker – för tid finns alltid. Däremot är det ibland energin som sinar. Jag rÃ¥der bot pÃ¥ det genom att tänka ett steg i taget. DÃ¥ är mÃ¥let alltid nära och fullt nÃ¥bart. I löparspÃ¥ret och i bokdrömmarvärlden.