Imorse var det dags igen. På med löparkläderna och iväg. Regnet lurade i luften och vädret ville inte bestämma sig. I ett skogsparti glittrade solen ikapp med vattendroppar på löv och gräs och det var så slående vackert. I ett annat skogsparti var det helt tvärtom: grått och dött men fullt lika magiskt. Skogslöpning är fantastiskt!
PÃ¥ ett ställe fastnade jag i en rot och trillade handlöst framÃ¥t. Skogsbarr är mjuka och skrapade tack och lov inte huden blodig – men däremot har jag lite ont i tÃ¥n. Som alltid är man lite chockad efter ett fall och den första tanken som uppstÃ¥r är ”var det nÃ¥gon som sÃ¥g mig?”. Sedan kommer adrenalinet. Att jag hade ont i tÃ¥n märkte jag inte förrän lÃ¥ngt senare.
Det blev 45 minuters väldigt lugn löpning pÃ¥ sommarglittrande skogsstigar. PÃ¥ slutet kom regnet. Helt plötsligt började det ösa ner – men dÃ¥ var jag redan klar med min löpning. PÃ¥ vägen hem plockade jag upp 4 liter jordgubbar. Lyckan är gjord.
