Träningsglädje

Jag ska erkänna att jag gick och la mig sent i natt (när det börjat bli rätt så ljust) med en förhoppning om att det skulle spöregna på morgonen för då, och enbart då, kunde jag kanske ställa in morgonlöpningen utan samvetskval. När klockan ringde 05.30 så sken solen och fåglarna kvittrade och det var himla varmt. Och jag har faktiskt varit tröttare (även efter 8 timmars sömn)! Jag ägnade därför inte en tanke åt att skjuta upp min morgondejt till någon annan dag.

Efter sms-check till Karin och bekräftelse på att hon också var vaken försökte jag hitta lämpliga kläder. Inte helt enkelt när tvättkorgen svämmar över (gäller faktiskt hela lägenheten) med kläder som ska tvättas. Inte ett vettigt par strumpor var rena – så det fick bli bomullsstrumpor som jag inte använt på år och dar. Det kändes extremt oskönt i skorna och jag insåg hur rejält bra det är med funktionskläder från topp till tå. Särskilt på tå!

Karin och jag sprang vår vanliga runda och snackade precis som alltid om allehanda trevligheter och planer. Och om hur jobbigt det är att gå! Vi skänkte en styrketanke till MarathonMia som imorgon ger sig i kast med Footrally (igen).

När jag kom hem tog jag en powernap och sådana känns alltid för korta när jag väl vaknar till liv. Jag älskar mina morgnar efter morgonträning för de känns alltid extra långa – mycket längre än när jag inte tränat. Jag funderade på att köpa mig en återställare i form av en kaffe på väg till jobbet men sköt upp det till lunchen. Och nu sitter jag här med lunchen och har fortfarande inte druckit någon kaffe. Det får bli i eftermiddag… det är nog då det behövs efter 4 timmars sömn…

Andra kommer hem sent från krogen. Jag kommer hem sent från en mtb-kväll hos Sofy tillsammans med Jessica och Åsa. Det var nästan mitt första pass (den där kvällen i Hellas gills knappt, det var som att springa på löpband om man ska göra en liknelse) på mtb:n och jag är nu helt införstådd med att det där med mtb måste jag öva på. Även om Cykelvasan körs i snäll terräng så är det galet mycket tyngre att cykla på en mtb än på landsväg och känslan helt annorlunda. Jag skulle vilja ha en deal med mig själv att komma ut och cykla minst en gång i veckan i sommar (vilket cykelsätt som helst är good enough). Jag skulle allra helst gå en crash course i mountainbike för nybörjare. Hur ska jag tänka? Mtb handlar ju sjukt mycket om teknik!

Det var med en skräckblandad förtjusning jag antog kvällens utmaning. Sofy bjöd på varierande spår ute på Ingarö i en fantastisk fin miljö. Havsutsikt blandades med lummig skogsterräng. På ett ställe var det så mycket vegetation att jag kom ut ur härligheten med växter i skorna. Det var här jag tyckte det var som svårast att cykla: jag såg inget av stigen och blev feg. Det var också svårt när det var gyttjigt för då sjönk cykeln undan och jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen och kom därför undan med blotta förskräckelsen. Jag blev förmodligen minst lerig av alla – men det beror nog på att jag fegade ur och gick med cykeln lite här och var. Och att jag hamnade rätt långt bakom de andra och inte hade nöjet att bli nerstänkt…

Allra roligast var en bred stig med massor av rötter. Här fanns valmöjligheten att välja sitt eget spår och då blev det helt klart enklare! Direkt i efterhand gav jag mtb en rolighetspoäng på 6 av 10 men jag kanske måste uppgradera den poängen lite. Just nu minns jag bara det som var roligt. Att jag var skraj när det blev brant (både uppför och nedför) minns jag inte. Inte heller att jag höll på att trilla några gånger på blöta rötter eller när cykeln tippade över snabbare än jag hann klicka ur fötterna. Jag och cykeln är inte bästa bundisar ännu och vi litar inte särskilt mycket på varandra. Med mer insats från mitt håll kanske det kan slå gnistor – då kan vi lära känna varandra lite bättre vilket jag tror är en förutsättning för att vårt förhållande ska lira.

Sedan jag började med cykling tycker jag att de snyggaste bilarna är de med cykelställ på taket. Och helst ett par grymma cyklar på. Sjukt snyggt om du frågar mig! I kväll var Jessicas bil fräckast. Liten och sportig – med snygga cyklar på taket. Det har för första gången i mitt liv som Mini cab-ägare blivit problem just med bilen. Jag har aldrig haft svårigheter med att frakta alpin- eller längdskidor, snowboards eller annan packning. Men det här med cykel? Vi var inne hos en BMW-handlare häromdagen och visst går det att montera på cykelställ på en Mini Cab – men det ska helst göras i fabriken eftersom det är en speciallösning. Att fixa ställ i efterhand går på 10 000 kronor för själva delarna – och så nästan lika mycket för montering. Inte helt billigt – SÅ mycket cyklist är jag inte ännu…

Jag var på väg till gymmet på lunchen när jag nästan blev påkörd av en cyklist. Jag skulle gå över gatan (ja jag hade grön gubbe) när en dam i övre medelåldern körde förbi – och i stort sett på – mig. Hon cyklade mot rött (från sitt håll sett) – och hon cyklade dessutom mot enkelriktat. Jag blev förbannad och bicepscurlade mer än jag brukar på styrketräningen som jag var på väg till.

Cyklister är ett evigt irritationsmoment. SvD uppmärksammade nyligen det här med cyklistproblemet i Stockholm och en cykelpendlarbloggare lade upp en film som han filmat från sin dagliga runda till jobbet. Filmen visar hur cyklister gång på gång gör fel i trafiken. Cyklar mot rött. Cyklar på trottoarer. Gör lite hur som helst och skiter i reglerna. Man kan ju tro att det skulle vara yngre odågor som inte har något förnuft i huvudet. Men filmen visar på väldigt många medelålders kvinnor – ofta med barnstolar på pakethållaren.

Ja jag vet att det är ont om cykelbanor. Ja jag vet att gångtrafikanter ibland inte har vett att hålla sig från cykelbanorna. Ja jag vet att bilar är oförsiktiga. Men det rättfärdigar inte att laglöst beteende från många cyklister. Hur skulle det se ut om alla gjorde lite som de ville? Om biltrafiken sket i färgen på trafikljusen. Körde på trottoarerna när det blev lite trångt i körfältet. Skapade sina egna lösningar eftersom det där med att vänta in rätt tillfälle för omkörning inte tycks existera.

Cyklister som inte respekterar de regler som finns är inte bara en fara för sig själva, men också för andra. Det gäller i allra högsta grad äldre damer. Det gäller ballonghjulscyklister. Det gäller om man har barnstol på pakethållaren.

Nu ska jag åka hem från jobbet – och ta en tur på min mountainbike ute på Värmdö.