Andra kommer hem sent från krogen. Jag kommer hem sent från en mtb-kväll hos Sofy tillsammans med Jessica och Åsa. Det var nästan mitt första pass (den där kvällen i Hellas gills knappt, det var som att springa på löpband om man ska göra en liknelse) på mtb:n och jag är nu helt införstådd med att det där med mtb måste jag öva på. Även om Cykelvasan körs i snäll terräng så är det galet mycket tyngre att cykla på en mtb än på landsväg och känslan helt annorlunda. Jag skulle vilja ha en deal med mig själv att komma ut och cykla minst en gång i veckan i sommar (vilket cykelsätt som helst är good enough). Jag skulle allra helst gå en crash course i mountainbike för nybörjare. Hur ska jag tänka? Mtb handlar ju sjukt mycket om teknik!

Det var med en skräckblandad förtjusning jag antog kvällens utmaning. Sofy bjöd pÃ¥ varierande spÃ¥r ute pÃ¥ Ingarö i en fantastisk fin miljö. Havsutsikt blandades med lummig skogsterräng. PÃ¥ ett ställe var det sÃ¥ mycket vegetation att jag kom ut ur härligheten med växter i skorna. Det var här jag tyckte det var som svÃ¥rast att cykla: jag sÃ¥g inget av stigen och blev feg. Det var ocksÃ¥ svÃ¥rt när det var gyttjigt för dÃ¥ sjönk cykeln undan och jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen och kom därför undan med blotta förskräckelsen. Jag blev förmodligen minst lerig av alla – men det beror nog pÃ¥ att jag fegade ur och gick med cykeln lite här och var. Och att jag hamnade rätt lÃ¥ngt bakom de andra och inte hade nöjet att bli nerstänkt…

Allra roligast var en bred stig med massor av rötter. Här fanns valmöjligheten att välja sitt eget spÃ¥r och dÃ¥ blev det helt klart enklare! Direkt i efterhand gav jag mtb en rolighetspoäng pÃ¥ 6 av 10 men jag kanske mÃ¥ste uppgradera den poängen lite. Just nu minns jag bara det som var roligt. Att jag var skraj när det blev brant (bÃ¥de uppför och nedför) minns jag inte. Inte heller att jag höll pÃ¥ att trilla nÃ¥gra gÃ¥nger pÃ¥ blöta rötter eller när cykeln tippade över snabbare än jag hann klicka ur fötterna. Jag och cykeln är inte bästa bundisar ännu och vi litar inte särskilt mycket pÃ¥ varandra. Med mer insats frÃ¥n mitt hÃ¥ll kanske det kan slÃ¥ gnistor – dÃ¥ kan vi lära känna varandra lite bättre vilket jag tror är en förutsättning för att vÃ¥rt förhÃ¥llande ska lira.

Sedan jag började med cykling tycker jag att de snyggaste bilarna är de med cykelställ pÃ¥ taket. Och helst ett par grymma cyklar pÃ¥. Sjukt snyggt om du frÃ¥gar mig! I kväll var Jessicas bil fräckast. Liten och sportig – med snygga cyklar pÃ¥ taket. Det har för första gÃ¥ngen i mitt liv som Mini cab-ägare blivit problem just med bilen. Jag har aldrig haft svÃ¥righeter med att frakta alpin- eller längdskidor, snowboards eller annan packning. Men det här med cykel? Vi var inne hos en BMW-handlare häromdagen och visst gÃ¥r det att montera pÃ¥ cykelställ pÃ¥ en Mini Cab – men det ska helst göras i fabriken eftersom det är en speciallösning. Att fixa ställ i efterhand gÃ¥r pÃ¥ 10 000 kronor för själva delarna – och sÃ¥ nästan lika mycket för montering. Inte helt billigt – SÅ mycket cyklist är jag inte ännu…