Jag ska erkänna att jag gick och la mig sent i natt (när det börjat bli rätt så ljust) med en förhoppning om att det skulle spöregna på morgonen för då, och enbart då, kunde jag kanske ställa in morgonlöpningen utan samvetskval. När klockan ringde 05.30 så sken solen och fåglarna kvittrade och det var himla varmt. Och jag har faktiskt varit tröttare (även efter 8 timmars sömn)! Jag ägnade därför inte en tanke åt att skjuta upp min morgondejt till någon annan dag.

Efter sms-check till Karin och bekräftelse på att hon också var vaken försökte jag hitta lämpliga kläder. Inte helt enkelt när tvättkorgen svämmar över (gäller faktiskt hela lägenheten) med kläder som ska tvättas. Inte ett vettigt par strumpor var rena – så det fick bli bomullsstrumpor som jag inte använt på år och dar. Det kändes extremt oskönt i skorna och jag insåg hur rejält bra det är med funktionskläder från topp till tå. Särskilt på tå!

Karin och jag sprang vår vanliga runda och snackade precis som alltid om allehanda trevligheter och planer. Och om hur jobbigt det är att gå! Vi skänkte en styrketanke till MarathonMia som imorgon ger sig i kast med Footrally (igen).

När jag kom hem tog jag en powernap och sådana känns alltid för korta när jag väl vaknar till liv. Jag älskar mina morgnar efter morgonträning för de känns alltid extra långa – mycket längre än när jag inte tränat. Jag funderade på att köpa mig en återställare i form av en kaffe på väg till jobbet men sköt upp det till lunchen. Och nu sitter jag här med lunchen och har fortfarande inte druckit någon kaffe. Det får bli i eftermiddag… det är nog då det behövs efter 4 timmars sömn…