Det var sÃ¥ himla länge sedan jag satt pÃ¥ en spinningcykel och i början kändes det konstigt. Efter ett tag kändes det konstigt mest för att sadeln började tippa bakÃ¥t. Men det hann jag inte tänka pÃ¥ dÃ¥. Jag var fullt fokuserad pÃ¥ den där känslan som infinner sig strax under mjölksyretröskeln. Det är en konst att hÃ¥lla sig där. Jag vill helst en bit över – eller lite under. Att ligga och inte veta Ã¥t vilket hÃ¥ll man ska tippa Ã¥t kräver fokus.
Som vanligt när jag tränar spinning sÃ¥ var det Jessica som höll i klassen. Fast nÃ¥gon gÃ¥ng under sommaren kommer det vara jag själv som hÃ¥ller taktpinnen när jag ska ”köra upp” som cykelinstruktör. Jag har en tydlig bild av vilken instruktör jag vill vara, baserat pÃ¥ intryck frÃ¥n alla de instruktörer som jag själv inspireras av. Jag kommer inte leverera fullt ut de första gÃ¥ngerna jag kör, helt enkelt för att det tar lite tid att bli bra – men om min cykelinstruktörskarriär tar fart lovar jag sÃ¥klart att berätta var, när och hur.
Innnan dagens cykelpass körde jag och Jessica ett träningsprogram frÃ¥n NTC-appen. Min kropp kändes sargad frÃ¥n gÃ¥rdagens styrketräning. Den fick nog sig en chock frÃ¥n ett gäng benpressar och plankor. Min längdrygg känns extremt stel idag – en tydlig pÃ¥minnelse om att mina sätesmuskler fick jobba ordentligt igÃ¥r och att jag nog glömde det där med att stretcha. Det är tur att jag känner min kropp och vet var vissa saker härstammar frÃ¥n. Det där med att jag fick ont i foten av att typ stÃ¥ pÃ¥ den tidigare under dagen, det kvarstÃ¥r däremot som ett mystiskt frÃ¥getecken.
