Vi har lämnat alla röda hus och dalahästar och är hemma i Stockholm igen. Tvättmaskinen snurrar men cykeln är fortfarande grusig. Mora skickade iväg oss med ett hejdundrande spöregn men här är det lite blå himmel mellan varven. Jag ägnar dagen åt att packa upp – och packa ner för nästa resa. Hej västkusten!

Jag laddar också om mentalt för nästa grej. Tjejmarathon 50 km om nästan 2 veckor. Jag har som sagt sprungit 2 långpass som träning inför denna utmaning och tänker att jag ska få in ett långpass till. Jag hade från början en tanke om att det sista långpasset skulle bli ett marathon men jag får se om jag hinner. Går det inte så går det inte och det spelar ingen roll – för hur svårt kan det egentligen vara att ta sig 50 km? Det är helt och hållet en retorisk fråga så ni behöver inte svara. Jag vet redan att det går. Starka Annika sprang marathon igår – hon har sprungit typ 10 km som längst och hon kommer vara mitt viktigaste verktyg inför Tjejmarathon. Nästan lika viktigt är det faktum att mitt eget längdrekord är på 8 mil när det kommer till ultra. Jag har däremot fullkomligt glömt bort om jag tränade långpass när jag höll på med långlöpning? Jag minns bara själva loppen – och inte alls hur jag egentligen tränade. Förutom en marathon som jag sprang för skojs skull en dag i Halmstad en sommardag.

För min del är den mentala träningen lika viktig som den fysiska. Kommande 2 veckor kommer jag spendera med att bryta ner 5 mil till en distans som är fullt möjlig. Jag kommer att vrida och vända på alla kilometer så att jag har fullkomligt klart för mig hur jag ska besegra dem fysiskt – besegrat dem mentalt är redan gjort många gånger om när jag väl står på startlinjen. Annars skulle jag inte vara där.

Mitt största orosmoln är en tå som bråkar med mig. Ibland får jag nervkläm och då måste jag ta av skon och vifta med tårna – annars gör det så himla ont. Jag hoppas den håller sig någorlunda i schack när jag ska springa, annars kommer det bli en himla massa tåviftande vid sidan av. Och så hoppas jag det blir bra väder. Jag tar mig gärna an en utmaning, men jag har lovat mig själv att inte göra det i vidrigt väder. Någon måtta får det vara.

Mora. Regnigt. Ni ser vad jag tycker om det!