IgÃ¥r fikade vi med Ingmarie – vilket ju kan tyckas vara en konstig grej att göra när ett gäng träningsmänniskor ses. I morse var ordningen Ã¥terställd för dÃ¥ sÃ¥gs vi under ett löppass istället. Ingmarie visade oss en av hennes favoritrundor runt Sperlingsholm och jag säger wow – tänk att jag bott här nere pÃ¥ halvtid under 4 Ã¥r och inte sprungit där förrän nu! Den ”hemliga” stigen nere vid Nissan var magisk!
Tänk att Halmstad bjuder pÃ¥ sÃ¥ himla mÃ¥nga vackra ställen att springa pÃ¥ – och sÃ¥ fina cykelvägar att välja och vraka bland. Och att här dessutom finns hav och goda simmöjligheter. Plus väldigt mÃ¥nga gym. Vad saknas liksom? Jo, kanske nÃ¥gra vettiga jobbmöjligheter förstÃ¥s. Och alla mina kompisar frÃ¥n Stockholm. I övrigt är Halmstad mer än komplett och nu flyger dessutom Kullaflyg mellan Halmstad och Stockholm…
Jag har bestämt mig för att jag ska testa att springa lite mer med pulsklocka – med start typ idag. Jag började ju träna med pulsklocka igÃ¥r egentligen – fast det var pÃ¥ cykel och där har jag mindre koll pÃ¥ hur jag ligger till i puls. I löpningen är jag mer hemma och vet när jag känner mig trött och ungefär var jag ligger i puls – men det är ändÃ¥ kul att fÃ¥ det svart pÃ¥ vitt.
Jag har en Polar RS400 som jag haft i evigheter och den känns rätt så omodern så det var länge sedan jag använde den. Jag har också min Nike+ med gps men den har jag inget pulsband till. Jag har fått låna en M5 från Suunto så det är den jag kör med nu. Det ska vara som att nästan ha en PT på armen. Den föreslår framtida träningspass utifrån det jag tränar just idag. Efter min cykeltur igår tyckte klockan jag skulle vila i 50 timmar för att återhämta mig men tja, jag körde ju i morse också.
Hur som helst, morgonrundan tog 80 minuter och jag hade en snittpuls pÃ¥ 171/81% (max pÃ¥ 185/88%). Det var ingen mysjogg direkt. Eller jo, det var det ju pÃ¥ ett sätt. Ingmarie är himla mysig och det var fantastiskt roligt att springa och lyssna till henne och lite nu och dÃ¥ slogs jag av att där sprang jag i skogen tillsammans med en av Sveriges absolut största löparstjärnor och hur jäkla coolt var inte det! Men Ã¥ter till pulsen: 82% känns som en bit under tröskel (tröskelpuls är för övrigt den puls som jag tycker är mest svÃ¥r att fÃ¥ kläm pÃ¥) men det är ändÃ¥ en intensitet som är jobbig – särskilt under 80 minuters löpning.
För en kontrollanhängare som mig sÃ¥ är det faktiskt motiverande att ha en siffra pÃ¥ armen sÃ¥ att jag vet att känslan i kroppen är ”rätt”. Men det kräver ju att min maxpuls stämmer. Jag har uppskattat min maxpuls utifrÃ¥n träningspass som gjordes 2006 dÃ¥ jag efter en lätt löprunda maxade uppför en lätt uppförsbacke. DÃ¥ hade jag 200 i puls och sÃ¥ lade jag pÃ¥ typ 10 slag till när jag uppskattade min maxpuls. Men huruvida det där stämmer exakt, ja det vet jag ju inte. Visst skulle jag kunna göra ett maxpulstest, men det gÃ¥r till pÃ¥ ungefär liknande sätt som när jag själv uppskattade den, och jag mÃ¥ste motivera mig till fullständig utmattning just där och dÃ¥. Det är ju ingen exakt vetenskap direkt. PÃ¥ sÃ¥ sätt är mjölksyratest mer kontrollerade eftersom det görs med blodprov.
För att bli bättre på att springa ska jag springa flera hårda pass i veckan och minska ner på mysjoggandet. Jag är extremt bra på att mysjogga 5-8 km i 75%-tempo. Nu när jag har en hjälpreda på armen så blir det förhoppningsvis roligare med intervaller. Det ska bli intressant att sticka iväg på norska superintervaller med pulsklocka för att koppla pulsen till känslan i kroppen.
